Är det acceptabelt att inte ens hälften disputerar inom sex år?
För att uppnå dessa mål infördes examinationsmål, samtidigt som regelverket skärptes. De nya reglerna trädde i kraft 1998.
Statsmakten gjorde det närmast omöjligt att existera mer än fyra år inom forskarutbildningen. Ordnad finansiering gjordes till ett uttalat krav för antagning. Kraven på individuell studieplanering skärptes och ett större ansvar lades på fakultetsnämnderna. Förordningen som garanterade att avhandlingarna skulle tryckas avskaffades: avhandlingstrycket skulle förenklas.
Lagom till tioårsdagen har Högskoleverket gjort en uppföljning. Den är helt koncentrerad på lätt kvantifierbara faktorer, såsom genomströmning och examination. Frågan är om målen uppnåtts? Verkets svar blir jakande. Fler disputerar efter kortare tid. Andelen doktorer i den svenska befolkningen i åldrarna från 24 till 65 år har stigit, från 0,7 procent 1997 till en procent.
Studietiderna har förkortats. Detta är tydligast när det gäller humanister och samhällsvetare. Av humanisterna och teologerna som antogs år 2000 hade hela 13 procent disputerat inom fem år. 24 procent hade doktorerat inom 12 terminer, d v s efter sex år. Går man längre tillbaka och följer kullen som började höstterminen 1998 hade 39 procent disputerat efter 15 terminer, d v s 7,5 år.
Det kan framstå som förvånande. Men dessa siffror indikerar en klar förbättring; av dem som antogs 1990 var det endast fyra procent som hade doktorerat inom fem år. Efter 15 terminer, d v s 7,5 år, hade 13 procent disputerat. Endast en bråkdel avlade examen
Inom samhällsvetenskap och juridik går det lite snabbare. Men knappast fort: efter 15 terminer hade 49 procent av dem som antogs hösten 1998 disputerat. En klar förbättring: av dem som antogs våren 1990 års hade endast 12 procent disputerat efter 15 terminer.
56 procent av medicinarna och 59 procent av teknologerna disputerar inom 15 terminer. Inom naturvetenskapliga ämnen har studietakten ökat något: 74 procent av doktoranderna är numer färdiga inom 15 terminer. Effekten av 1998 års förändringar på dessa fakulteter är dock marginell. I medicinarnas fall är den negligerbar.
Överlag blir fler färdiga förr. I den meningen har forskarutbildningen blivit mer effektiv sedan 1998. Samtidigt kan man konstatera att en förfärande stor andel inte är färdiga ens efter 15 terminer. Utgår man från Högskoleförordningen och studiefinansieringen ska forskarutbildningen vara en fyraårig utbildning. Den ska motsvara åtta terminers heltidsstudier.
Doktorander som antagits under sju terminer sedan de nya reglerna trädde i kraft har följts upp. Som högst hade 22 procent disputerat inom nio terminer. Förlänger man till 12 terminer, vilket inte är orimligt eftersom en stor del av doktoranderna p g a undervisning håller på i tio terminer, blir resultatet något bättre. Som bäst hade 49 procent disputerat inom 12 terminer. Således hade inte ens hälften disputerat inom sex år.
Examinationsmålen har uppfyllts med råge. Statsmakten föreskrev att 9177 forskarexamina skulle avläggas åren 2001 till 2004 men så många som 10955 examina avlades under dessa fyra år. Inför framtiden uttrycker dock verket oro för att antalet nya doktorer kommer att minska, särskilt inom humaniora eftersom antagningen där fallit de senaste åren.
Antalet doktorsexamina har ökat radikalt. Sedan 1997 har antalet nya doktorer ökat med femtio procent. Den största ökningen har varit inom medicinsk och teknisk fakultet. De senaste åren, sedan 2003 har antalet humanister och samhällsvetare som disputerar minskat, och 2005 började även antalet naturvetare att falla.
Uppföljningen väcker en rad frågor: Är det acceptabelt att inte ens hälften har disputerat efter sex år? Vad händer med dem som inte disputerat? Dagens regelverk gör det svårt eller omöjligt att fortsätta och avsluta avhandlingsarbetet när doktorandtjänsten löpt ut. Regelverket utesluter uttryckligen studiemedel och arbetslöshetsersättning som nödlösningar. Välbärgade institutioner kan skjuta till nådapengar. Men långt ifrån alla förmår göra det Hälften av doktoranderna hamnar i denna knipa
