Per Löwdin
Högskoleverket presenterade i juni Doktorandspegeln. Avsikten är att spegla Sveriges doktorander. Det är ett imponerande arbete. 6 698 doktorander har besvarat en enkät med över 120 frågor höstterminen 2007. Svaren har bearbetats med en så kallad explorativ faktoranalys, vilken benar upp sju dimensioner av forskarutbildningen.
Resultatet är på det hela taget lyckat och en utmärkt spegling av forskarutbildningen, även om i texten vissa stycken är monoton och man saknar de förbehåll som krävs för en korrekt läsning av faktoranalyserna.
Hittills är de resultat som fått mest genomslag i media, att en betydande del av de kvinnliga doktoranderna upplevt sig negativt särbehandlade på grund av kön och att många utsätts för sexuella trakasserier. Veterinärmedicinsk fakultet intar en pinsam toppnotering.
Doktorandspegeln 2008 är en uppföljning av doktorandspegeln 2003, vilket möjliggör flera intressanta jämförelser. Vissa tendenser är tydliga. 2003 skrev 68 procent sammanläggningsavhandlingar; 2007 var andelen 72 procent, vilket dock inte nödvändigtvis innebär att det skrivs färre böcker. Snarare reflekterar det att de tekniska, naturvetenskapliga och medicinska forskarutbildningarna växt ifrån de humanistiska och samhällsvetenskapliga.
Svenskan får träda tillbaka för engelskan. 2003 skrev 17 procent av doktoranderna på svenska. 2007 hade siffran fallit till 15 procent. 80 procent skriver direkt på engelska.
Något som framstår som anmärkningsvärt är att antalet som varit skuggdoktorander innan de blev antagna fortfarande är påfallande stort. 66 procent av doktoranderna inom medicin uppgav att de börjat på forskarutbildningen innan de var formellt antagna. Två tredjedelar av doktoranderna vid medicinsk fakultet har således varit skuggdoktorander under en längre eller kortare period.
Jämfört med 2003, för fem år sedan, då andelen var 79 procent, är det en förbättring. Men man kan samtidigt konstatera att de medicinska fakulteterna har uppenbara svårigheter att tillgodogöra sig och följa gällande regelverk.
En väl fungerande handledning är central för framgångsrik forskarutbildning. En oroväckande stor andel av doktoranderna är missnöjda med sin handledning. Drygt var fjärde doktorand (27 procent) uppger att de i hög grad upplevt brister i handledningen som varit till hinder i forskningsarbetet. Avgrunder kan anas men lämnas dessvärre outforskade.
Enligt gällande Högskoleförordning skall fakultetsnämnden utse minst två handledare åt varje doktorand. Uppenbarligen brister det på många lärosäten i förmågan att läsa innantill. 19 procent av doktoranderna visar sig nämligen sakna biträdande handledare: det vill säga, de har bara en handledare
Rapporten försöker också fånga utvecklingen till professionella forskare med en bred kompetens. Här framgår att 17 procent uppger att de knappt fått någon skolning i metod. 25 procent uppger att de i liten grad eller inte alls inhämtat vetenskaplig teori. Detta måste ses som allvarliga brister.
Studiemiljö behandlas som en särskild dimension. Resultaten är högst intressanta. Mer än hälften av doktoranderna upplever institutionsmiljön som mindre kreativ. Sex procent av doktoranderna uppger att deras resultat använts utan att de har angetts som författare eller upphovsman Åtta procent av doktoranderna hade varit sjukskrivna i mer än 14 dagar under läsåret 2006/07. Kvinnliga doktorander är betydligt mer sjukskrivna än manliga: 11 procent av de kvinnliga, men endast 4 procent av de manliga, hade varit sjukskrivna.
Andelen med lång sjukskrivningsperiod är dubbelt så stor inom humaniora och religionsvetenskap, rättsvetenskap och juridik samt samhällsvetenskap, jämfört med övriga fakulteter.
Utländska doktorander skiljer sig från svenska i det att de i vissa avseenden uppfattar saker mer positivt än svenskar. De anser att introduktionen, den första kritiska terminen, fungerar bättre än vad svenskarna tycker, och de uppfattar att dialogen med handledarna fungerar bättre.
Problembilden till trots är det få som ångrar att de valde att doktorera. Anmodade att ge ett sammanfattande omdöme om sin forskarutbildning ger 81 procent av doktoranderna betyget bra eller mycket bra. Mest positiva är doktoranderna inom farmaceutisk fakultet: nio av tio anser att utbildningen är bra eller mycket bra.
