Kritik av handledaren kan göra ont värre

Nyligen presenterade enheten för kvalitetsutveckling en rapport om kvinnliga doktoranders arbetssituation, Arbetsförhållanden för kvinnor som är doktorander. Rapporten bygger på djupintervjuer med tio kvinnliga doktorander från tre fakulteter, farmaceutisk, teknisk-naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig. Hälften av dem var föräldrar.
Tydliga skillnader framträder i synen på postdoc. För farmaceuter och naturvetare framträder postdoc som en skiljelinje. Vill man komma vidare i forskarkarriären uppfattas en postdoc-period utomlands som närmast oundgänglig. Samhällsvetarna däremot uppfattade det visserligen som fint att åka på postdoc, men såg det inte som något hinder för den fortsatta karriären att avstå.
Handledningen är en kritisk fråga. Flertalet uppfattade det som att deras handledare generellt sett var dåliga på att uppmuntra. Den akademiska traditionen, som odlar kritiskt ifrågasättande, medför att man ofta glömmer bort det som är bra. Dessutom framkom att kvinnliga doktorander ibland får beröm för fel saker, en av dem beskriver det som att man kan få beröm för att man städat i köket, men inte för att man fått bra forskningsresultat.
De intervjuade doktoranderna uppfattade det som att det generellt sett finns en ovilja mot att formalisera handledningen alltför mycket, samtidigt som de uppfattar att det råder stor osäkerhet, exempelvis kring hur mycket handledning man har rätt att få. De efterlyste utvärderingar av handledningen, inte bara genom uppföljningen av den individuella studieplanen. Eftersom handledaren också ska skriva under denna, menade doktoranderna att det kan vara svårt att svara uppriktigt på frågor om handledningen.

Detta är en viktig poäng. Dessvärre förhåller det sig så, att även när handledningen inte alls fungerar så framgår det sällan i de individuella studieplanerna. Den som är kritisk mot handledningen riskerar att få sämre handledning. Det förekommer till och med att prefekten vägrar att skriva på en studieplan som kastar en skugga på någon kollega.
Fyra av tio doktorander har hemmavarande barn under 18 år, enligt doktorandspegeln. Handledarna framstår ofta som negativa till möjligheten att kombinera barn och karriär. En doktorand uppger att bland de manliga forskarna är reaktionen ofta, nu är hennes karriär körd, medan om männen får barn är det snarare en merit.
När det gäller att få barn under doktorandtiden skiftar attityderna. En respondent upplever det som helt okej, med förbehållet att man snabbt är tillbaka igen, åtminstone på deltid. En annan återgav hur hon i korridoren råkat höra hur man på avdelningen haft tur då man hade haft tre kvinnliga doktorander i rad som inte fått barn. En av de intervjuade, berättade att hon av en senior forskare på avdelningen fått höra att få barn nog var det värsta karriärdrag hon kunde göra.
När det gäller karriärmöjligheterna uppfattar många det som att man helst bör ha en mentor som jämnar vägen. Villkoren för yngre forskare avskräcker. En av de intervjuade framhöll att det är absurt att Sveriges mest välutbildade människor har de sämsta anställningsvillkoren av alla.
Kravet på en postdoc-period utomlands för fortsatt akademisk karriär kan vara ytterst svårförenligt med att vara förälder. Starka önskemål framfördes om fler postdoc-tjänster i Sverige, som innebär att man inte måste åka utomlands.

En annan sak som doktoranderna framhåller är att informella tjänstetillsättningar tenderar att gynna män och att alla tjänster borde lysas ut, så att både män och kvinnor har möjligheten att söka. Detta bekräftas av empirin. Vid en tidigare undersökning av fysikdoktorander visade det sig att rekryteringen till doktorandtjänster ofta skedde genom en personlig förfrågan: 93 procent av dem som fått doktorandtjänst på detta informella sätt var män. Bland dem som fått sin doktorandtjänst genom att i konkurrens söka en utannonserad tjänst motsvarade däremot fördelningen ganska väl könsfördelningen bland grundutbildningens studenter.
Behållningen av rapporten är att den låter tio kvinnliga doktorander komma till tals. En rad kloka och fullt realistiska förslag kommer fram. En extra bonus är översikten av tidigare undersökningar av doktoranders arbetsmiljö vid Uppsala universitet.