Professorsodds sämre för kvinnor
Härförleden släppte Högskoleverket, HSV, en rapport om forskarkarriären i jämställdhetsperspektiv. Den består av två delar: en statistisk uppföljning av en rad doktorandkullar, som går ända tillbaka till åttiotalet; och en översikt av kunskapsläget i fråga om jämställdhet i forskarkarriären. Rapporten är befriande ledig i ansatsen, inte minst därför att författarna utan omsvep medger att det är en massa saker man inte vet.
De statistiska analyserna räknar på de kritiska postdoktorala övergångarna till forskarassistenttjänst och professur. Forskarassistenttjänsten är en central postdoktoral rekryteringstjänst, som för vidare till högre akademiska tjänster. Det är en tidsbegränsad tjänst, ämnad för meritering till docentkompetens.
Det visar sig att av dem som disputerade 2000–2003 så hade sex år senare 9,8 procent av kvinnorna och 10,4 procent av männen anställts som forskarassistenter. Totalt har kvinnor och män således de senaste åren tagit det första steget i forskarkarriären i ungefär samma utsträckning.
Men det skiljer sig markant på fakultetsnivå. I medicin och lantbruksvetenskap visar det sig att kvinnorna fortsatt till meriteringsanställning i högre grad än männen. Det omvända gäller för samhällsvetenskap och teknikvetenskap. Där har en större andel av männen gått vidare. Över tid finns dock en skillnad: inom samhällsvetenskap har trenden varit att könsskillnaderna minskar medan de ser ut att öka inom teknikvetenskap.
Ålder framstår som en viktig faktor. En klart större del av männen som disputerat i unga år, före 30, går vidare till en anställning som forskarassistent: 18 procent av männen och 12 procent av kvinnorna hade anställts på dylika rekryteringstjänster. I åldrar över 35 år är det omvänt kvinnorna som i större utsträckning än männen går vidare. Särskilt stort var försprånget för kvinnor som disputerade i åldern 40–44 år: 10 procent av kvinnorna men bara 4,5 procent av männen hade anställts på rekryteringstjänst.
Det visar sig också att föräldraskap inte har negativt samband med att få forskarassistenttjänst. Kvinnor som hade barn i skolåldern har i större utsträckning, än kvinnor utan barn, gått vidare till forskarassistenttjänst.
Ett centralt problem är att antalet forskarassistenttjänster inte alls hängt med i utvecklingen av forskarutbildningen. Ökningen av antalet doktorsexamina har inte motsvarats av en ökning av antalet forskarassistenttjänster. Går man tillbaka finner man att av doktorskullen som disputerade 1988 hade 29 procent sex år senare fått en forskarassistenttjänst. Av dem disputerade 2003 hade knappt 9 procent gått vidare till denna typ av anställning inom sex år.
Har det på senare år blivit någorlunda jämställt när det gäller forskarassistenttjänster kan dessvärre inte detsamma sägas när det gäller professurer. Att bli professor tar lång tid, varför HSV följt upp 12 år efter doktorsexamen. Det visar sig att männen i högre grad än kvinnor anställts som professorer.
Av dem som disputerade 1980–1985 hade 4,1 procent av kvinnorna och 8,5 procent av männen anställts som professorer inom tolv år. Bland dem som disputerade 1986–1991 är motsvarande tal, 3,9 procent av kvinnorna och 7,6 procent av männen. I den senaste gruppen 1992–1997 hade 5,3 procent av kvinnorna och 7,7 procent av männen nått professur.
I förhållande till fakultet är det tydligt att män fått professur i större utsträckning än kvinnor inom: humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknikvetenskap samt lantbruksvetenskap. Vid medicinsk fakultet har däremot kvinnor och män efter avlagd doktorsexamen anställts som professorer i samma utsträckning.
En tydlig könsskillnad framträder när disputationsålder vägs in. Män som disputerat i unga år har gått vidare i mycket högre utsträckning än kvinnor som disputerat i motsvarande unga år. Det visar sig till exempel att av dem som var yngre än 30 år och disputerade 1992–1997, så hade 9,4 procent av männen blivit professorer inom en period av 12 år därefter, men endast 3,4 procent av kvinnorna.
Direkt skrämmande blir rapporten när den utvecklar historiska oddskvoter för sannolikheten att bli professor. Sannolikheten för en ung manlig doktor (under 30) att bli professor är tre gånger så hög som för en lika ung kvinnlig doktor. Om oddsen förändrats för dem som disputerat på 2000-talet är för tidigt att säga.
nbsp;
