Universitetsledningen blir rektors ledningsråd

Förra året gjordes en utredning av fakultetsorganisationen som kritiserades sönder och samman eftersom förslagen riskerade att underminera fakultetsnämnderna. Det blev en rejäl bakläxa och ytterligare en utredning tillsattes med Arild Underdal, professor i statskunskap och tidigare rektor i Oslo, som ordförande. Denna presenterade i juni sitt betänkande, Arbetsordning för Uppsala universitet. Det remissbehandlas i dessa dagar. Tanken är att en justerad arbetsordning ska träda i kraft vid årsskiftet.

Besvikelsen har varit stor över att regeringens tal om självständiga universitet i praktiken varit tom retorik. Regeringen har knappast odlat och befäst den akademiska friheten. Istället har den, inte minst genom tilltaget att avskaffa fakultetsnämnderna i högskoleförordningen, givit spelrum för djupt oakademiska tänkesätt som omhuldar chefsvälde och befälslinjer, snarare än kritiskt ifrågasättande: varför många varit ytterst oroade för vad utredningen skulle komma fram till, inte minst sedan Göteborgs universitet efter en motsvarande utredning övergått till prefektvälde. Farhågorna har dock inte besannats. nbsp;

Utredningen är lysande i det att den föreslår att fakultetsnämnderna behålls. Några förslag om att minska antalet fakultetsnämnder återfinns inte i förslaget. Istället förordas en vidgning av fakultetskollegierna, så att dessa inkluderar även forskare och postdoktorer. Saken har särskild betydelse vid val av rektor, och val av ledamöter till områdesnämnder, fakultetsnämnder, institutionsstyrelser och andra liknande beslutande organ. Kravet för att ingå i fakultetskollegierna är doktorsexamen eller motsvarande kompetens, och en anställning som inte är kortare än två år. nbsp;

En annan förändring är att den så kallade universitetsledningen får en ny beteckning, som ligger närmaste det faktiska förhållandet. Organet ska i fortsättningen heta ”Rektors ledningsråd”. Detta organ ska vara ett stödjande och rådgivande organ för rektor, och består av rektor, prorektor, vicerektorerna, två studenter och en doktorand. Ledningsrådet fattar inte beslut. Det förutsätts dock att rektor samråder med ledningsrådet i viktigare principiella och strategiska frågor. nbsp;

Rektor allena fattar besluten, liksom nu, i ett organ som kallas ”rektorssammanträde”. Universitetsdirektören eller den befattningshavare som denna utser är ansvarig för beredning och föredragning av ärenden. Närvarande är prorektor, universitetsdirektören, och en student.

Visst hade det varit mycket smakligare och mer akademiskt om det nya ledningsrådet kunnat fatta kollegiala beslut enligt den akademiska republikens princip. Dessvärre är det enligt gällande förordning omöjligt. Det är alltså inte någon sjuklig ambition hos rektor att vara en en-mans-show som ligger bakom. Snarare är det ”managerialismen” tilltron till en stark ledare, en manager, en topp-kader, som ligger bakom högskoleförordningens skrivningar som lagt all makt i rektors händer. nbsp;

Går man tillbaka bara några år kan man konstatera att de beslut som rektor nu kan fatta helt på egen hand tidigare låg på konsistoriets bord. Det innebar att konsistoriet verkligen fungerade som universitetets styrelse, vilken avgjorde viktigare ärenden.

När det gäller konsistoriet har utredningen underlåtit att ta tag i den osunda ordningen att rektor till regeringen föreslår majoriteten av konsistoriets ledamöter till regeringen som utser dem. Saken blir inte bättre när förslaget föreslår föreskriften, att dessa ledamöter ska ”utses efter förslag från rektor”. Enligt gällande högskoleförordning ska dessa ”utses efter förslag från högskolan”. Förslaget ska föregås av samråd inom och utom universitetet. Hur samrådet skall gå till specificeras ej. nbsp;

Rektor utser således majoriteten i sin egen styrelse. Denna ordning har medfört att konsistoriet främst, som den tidigare rektor Stig Strömholm uttryckte saken, fattar ”symboliska beslut”, om breda riktlinjer, efter förslag från rektor. Ordningen har öppnat för en kraftig centralisering, byråkratisk tillväxt, och möjlighet att genomdriva olika projekt som stundom utsätter forskningen och utbildningen och för betydande störningar. Utredningen kunde med fördel ha tagit tag i denna problematik.

nbsp;