Förvaltningen – ett hot?

Ute på institutionerna finns en ihärdig kritik mot universitetets centralförvaltning. Byråkratin har befunnit sig i stadig tillväxt i decennier. Sedan 1997 har den växt cirka 30 procent, samtidigt som anslagen per student minskat och studenterna fått mindre undervisning och de akademiska lärarnas arbetsbörda ökat.

Dessutom verkar dess verksamhet delvis utgöra irritationsmoment. Häromåret gjordes, enligt förordning anbefallna, riskanalyser, beträffande vilka risker för skador och förluster som finns i myndighetens verksamhet. Centralförvaltningen chockades av att fakulteterna i sina analyser i vissa avseenden uppfattade just förvaltningen som en risk. Byråkratisering och centralisering, liksom utvärderingar, återrapporteringar och uppgiftslämnade, uppfattades som hot mot kärnverksamheten. Även vissa datasystem uppfattades som ytterst problematiska. Kärnverksamheten löper risken, i mångas ögon, att bli lidande till förmån för administrativa uppgifter, till förmån för byråkrati.

Mot denna bakgrund har internrevisionen gjort en prefektenkät för att ta reda på hur prefekterna ser på sitt administrativa stöd. En motsvarande enkät gjordes 2002, vilket möjliggör jämförelser. En övervägande del av prefekterna (84 procent) anser att mängden administrativa arbetsuppgifter och tiden som behövs för dem har ökat sedan 2002.

När det gäller prefekternas administrativa stöd, uppskattas stödet från studierektor och institutionsstyrelse, samt ekonomi, personal och kursadministratörer. Dessa får mycket höga betyg.
Utanför institutionen blir bilden skiftande. Dekanerna (valda ordförande för respektive fakultet) får höga betyg. Tre fjärdedelar av prefekterna upplever att de får bra stöd av dekanen. I fråga om centralförvaltningen får fakultets- och områdeskanslierna höga betyg. 74 procent av prefekterna tycker det fungerar bra. Personalavdelningen får ett något lägre betyg, 68 procent tycker den fungerar bra. Men det får ändå anses godkänt.

Bottennoteringen knips av ekonomiavdelningen, endast 42 procent anser att den fungerar bra. Medan 35 procent menar att den fungerar ganska eller mycket dåligt. Även vad som i enkäten kallas ”övrig central förvaltning” får låga betyg. Inte ens hälften anser att det fungerar bra.
Att fakultetskanslierna fungerar bra är inget förvånande. De har en utomordentligt god inblick i verksamheten och är bemannade med högt kvalificerad personal. Chefer och centrala tjänstemän har normalt disputerat och är ofta docentkompetenta. Anknytningen till institutionerna är stark. Man har egen erfarenhet av forskning och undervisning och vet vad man fattar beslut om.

Den övriga centralförvaltningen är svagare och lever i vissa avseenden sitt eget liv. Cheferna har sällan egen erfarenhet av forskning och undervisning, även om det finns lysande undantag.
Internrevisionen förespråkar en fördjupad analys. Risken är stor att det blir luftgitarr. Det enda som hjälper är sannolikt att ge fakulteter och institutioner makt över centralförvaltningen.