Häpnadsväckande Hollywoodmoralitet

Crazy/Beautiful
Regi : John Stockwell
Royal

Genren nådde sin höjdpunkt i efterkrigstidens galopperande välfärdsstat där ungdomskulturen ännu var ett stävjbart orosmoment. På så sätt kunde man profitera på tjusningen hos nya företeelser som speedway och jazz samtidigt som man lyfte ett varningens finger mot farligheterna.
Det förvånande med färska hollywoodmoraliteten Crazy/Beautiful är inte bara att den upprepar dessa gamla mönster, låt vara med vissa sidoblickar mot High-Schoolfilmens domäner. Det förbluffande är att den inte rymmer någon som helst ömsesidig anpassning mellan den präktiga vuxenvärlden och den vilda ungdomen.
Den som skall anpassas är Nicole (Kirsten Dunst). Vi, och sagans hjälte Carlos (Jay Hernandez), möter henne när hon gör sammhällstjänst som skräpplockare. Inledningsscenerna kan förleda tankarna till mer socialt medvetna independentfilmer. Vi ser hur Carlos vaknar i en trång lägenhet befolkad av mexikanska degos; samtidigt firar Nicole en bakfull frukost i något jag först tror är ett behandlingshem.
Inget kunde vara mer fel. Nicoles hem må se ut som en institutionsbyggnad men är likväl ett hem, om än ett kärlekslöst och tomt sådant. Carlos bor å andra sidan i ett kärleksfullt och uppoffrande arbetarhem som ska möjliggöra Klassresan. Carlos ska bli pilot i marinen. Sin bakgrund till trots har han lyckats ta sig till samma fina skola som Nicole placerats i av sin far, en politiskt korrekt kongressledamot.
Den målmedvetne Carlos lockas av den utmanande Nicole. Hans ambitioner går visserligen stick i stäv med Nicoles idé om en bra tillvaro - att vara pårökt eller småpackad mest hela tiden - men den ömsesidiga attraktionen är uppenbarligen för stark för att låta sig hindras av sådant.
Följaktligen blir det tillfälle till en rad söta montagesekvenser krig temat ung kärlek samt några trevande och relativt kyska scener med hetsig tonårssex. Samtidigt görs vi medvetna om den barriär som särar de unga tu. Barriären är både social och mental - rikmansbarnet Nicole har fått allt hon pekat på, till skillnad från Carlos som inte är helt beredd att offra sina ambitioner för att följa Nicole i hennes destruktiva livsstil. I en symbolisk scen kör en rattonykter Nicole en både road och oroad Carlos till hans påvra hemkvarter.
Detta kan naturligtvis inte hålla. När Carlos ska välja mellan kadettskola och Nicole blir han också villrådig. Med sin rättrådiga och ansvarskännande karaktär är han dock man nog att både lyssna på sina känslor och bemästra Nicoles vildhet. Titelns begreppspar Crazy/Beautiful upplöser således till slut sin inbördes ordning och manifesterar en hierarki där Crazy definitivt placeras lägst. När det vackra unga paret fått varandra visar sig det sköna idealet föga förvånande gömma de mest traditionella värderingar. I slutscenerna kör mycket riktigt Carlos bilen.