Svårutredda metafysiska vindlingar

The Jacket
Regi: John Maybury
Filmstaden
3/5

Förvånansvärt nog är The Jacket en mycket lågmält iscensatt film. Detta trots sin högst egenartade och utstuderade intrig. Berättelsen kretsar kring Jack Starks (spelad av en lysande Adrien Brody), en soldat som så när dör efter en skottskada i gulfkriget. Hemma i Vermont på amerikanska östkusten driver han runt förvirrad efter hemkomsten. Han blir oskyldigt dömd för att ha dödat en polis och döms till sluten psykiatrisk vård.
På mentalsjukhuset fortsätter problemen. Den sadistiske Dr Becker (Kris Kristofferson ) tar till högst säregna metoder när det gäller att vårda de brottslingar som kommer till hans avdelning. Jack (och hans olycksbröder) får tillbringa långa nätter fastspända på likbårar i sjukhusets bårhus. Här sker märkliga förflyttningar i tid och rum. Jack som redan upplevt sig ha dött en gång blir en gengångare som obehindrat rör sig mellan 1991 års ökenstorm och ett vintrigt Vermont i en avlägsen framtid.
Är han redan död? Sker den berättelse vi som åskådare tror oss beskåda enbart i Jacks medvetande i dödsögonblicket? Är han rent av en ängel vars uppdrag det är att befria ett antal olyckliga själar? Befinner vi oss i framtiden eller i nutiden? Eller - stannade klockan för alltid när Jack sköts i Irak?
Att få någon reda i de metafysiska eller konspiratoriska vindlingarna i The Jacket låter sig inte göras i en handvändning. Kanske bör man heller inte göra sig det besväret. Hellre då glädja sig åt de hanterliga inslag som den halsbrytande intrigen ändå rymmer. Här har vi en finstämd kärlekshistoria, lyhörda bilder från det ödsliga Vermont och ett antal goda skådespelarprestationer. Vid sidan av Brody märks Keira Knightly i rollen som Jackie - Jacks tvillingsjäl och alter ego (?) - Kris Kristofferson och Jennifer Jason Leigh (som mer humant inställd psykdoktor).
Visst är John Maybury en pretentiös herre. De poetiska ambitioner som genomsyrar The Jacket kan ibland kännas sökta och förvirrande. Samtidigt finns här en estetisk konsekvens som imponerar. De gotiska inslagen - det dystra östkustlandskapet, ett läskigt mentalsjukhus och blixtsnabba skräckvisioner - pockar inte på överdriven uppmärksamhet. De vävs snarare in i en nedtonad realism, där bilderna från white trash-miljöerna vid kanadensiska gränsen får väl så mycket utrymme som Jacks privata inferno.
Är man ute efter något skrämmande eller spännande är The Jacket kanske inte en film att rekommendera. John Maybury har snarare åstadkommit en tilltalande, vacker och finstämd iscensättning av en riktig rövarhistoria som i mindre varsamma händer kunnat bli ett rejält magplask.