Börjar hitta tonträffen

Buss till Italien
Regi: Daniel Lind Lagerlöf
Premiär 16/12 på Filmstaden
3/5

Med sina relationskomedier om svensk underklass har paret Daniel Lind Lagerlöf och Malin Lagerlöf mutat in sin egen lilla hörna i det svenska filmlandskapet. Vägen ut, Hans och hennes och Miffo är alla lagom spexiga filmer om, i tur och ordning, teaterspelande fängelsekunder, barnlösa jordbrukare och rullstolsbundna socialbidragstagare. Filmerna aspirerar på att vara roliga och tänkvärda, men genom en övertro på filmklyschor och ett ytligt medelklassperspektiv sjabblas både humor och allvar bort. Kort sagt lider deras filmer av en skriande brist på trovärdighet. Beskedet att deras nya film bygger på egna erfarenheter kan därför inte beskrivas som annat än lugnande.
Körledaren Ylva har precis ertappat sin man med barnvakten och den inplanerade resan med kören kunde inte ha kommit lägligare. De flesta andra i kören verkar ha egna orsaker att fly till Italien, även om dessa inte beskrivs särskilt ingående. För 16-åringarna Ruben och Erik är konserten i den italienska småstaden bara en ursäkt för att komma ifrån vardagstristessen. Om de dessutom kan uppleva lite kärlek på vägen, desto bättre.
Vad som låter illavarslande mycket som en korsning mellan Italienska för nybörjare och Så som i himmelen visar sig vara mer återhållsamt. Manusförfattare Malin Lagerlöf lyckas den här gången hitta rätt balans mellan scener med igenkänning och scener man känner igen. Även om filmen inte riktigt lyckas fånga den varma människoskildringen från sin danska inspirationskälla så är det nära nog.
Daniel Lind Lagerlöf har god hand med aktörer och redan i de tidigare filmerna har han visat en påfallande talang för att lyfta fram mindre kända ansikten som senare slår igenom stort. Buss till Italien har all möjlighet att bevara den traditionen. Livia Millhagen debuterade färgstarkt redan i Miffo som den rullstolsbundna Carola men här gör hon ett känsligare porträtt av körledaren Ylva. Filmens fynd är dock Karl Linnertorp och Adam Pålsson som de erfarenhetstörstande ungdomarna Ruben och Erik. Deras öppna samspel är fullständigt avväpnande.
Tveklöst har Buss till Italien bättre tonträff än Lagerlöfs tidigare filmer. Anspråkslösheten och närheten till människorna på den här italienska bussresan gör att man överser med att skildringen aldrig tränger så djupt. Nästa gång kanske makarna Lagerlöf till och med kan hålla sig från ett så övertydligt och stämningsdödande knep som den påklistrat innerliga berättarrösten. Det skulle verkligen uppskattas.