Gripande tragedi

Brokeback Mountain
Regi: Ang Lee
Royal
betyg: 5/5

Alla vet väl redan vad det handlar om. En queer cowboyfilm. Den fullsatta premiärsalongen fylldes inledningsvis av en fnissig nervositet - något som ger en intäkt för hur laddat och kittlande temat tydligen är. Här korsbefruktas nämligen det mest maskulint amerikanska av genrekoncept med en homosexuell kärlekshistoria mellan män. Att filmvetare och kulturforskare i decennier har påtalat den undertryckta homoerotiken i westernfilmen (ta buddyfilmernas buddyfilmButch Cassidy and the Sundance Kid som exempel) verkar inte spela någon roll. När det dolda kommer upp till ytan blir det en attraktion.
Nu är väl frågan huruvida Brokeback Mountain är någon western - om vi bortser från det geografiska och ikonografiska. Vi känner igen hattarna och det ödsliga landskapet vid klippiga bergens fot. Tiden är dock inte indiankrigens eller nybyggarnas. Nu är det 1963 och våra huvudpersoner Jack (Jake Gyllenhaal) och Ennis (Heath Ledger) är två unga män som varvar tillfälliga påhugg i boskapsbranchen med rodeoritt. De möts när de under en sommar får i uppdrag att tillsammans vakta en fårhjord på Wyomings ödsliga bergssluttningar. I skuggan av hotande och hägrande framtid och vuxenliv (familjebildning eller Vietnam) kommer de att uppleva en ungdomens sista sommar.
Tillvaron som fårvallare bland vargar och björnar på Brokeback Mountain är ensam, utsatt och krävande. Den kärve och buttre Ennis tinar långsamt upp i den pratsamme och mjukare Jacks sällskap. Ur den lekfulla pojksamvaron och de manliga plikterna (skjuta, hugga ved, vakta) springer en symbios som övergår i en för bägge parter oväntat sensuell intimitet. Varken Jack eller Ennis verkar veta hur de ska hantera sin förälskelse.
Med den uttalade ömsesidiga försäkran om att de inte är queer skiljs de åt, övertygade om att tiden i bergen är en hemlig passionerad parentes i deras liv. Bägge bildar familj. Ennis gifter sig med ungdomskärleken Alma (Michelle Williams). Jack finner den charmiga rodeoprinsessan Lureen (Anne Hathaway), dotter till en industripamp i Texas. Efter några år tar de dock upp kontakten med varandra igen. Passionen får leva upp under täckmantel av fiskeresor - allt medan deras respektive familjeliv havererar.
Det är svårt att reducera denna briljanta film till en film om homosexualitet. Det är i sådana fall minst lika hög grad en film om homofobi, en film om Amerika eller varför inte en film om den moderna västerländska civilisationen. Här blir också släktskapet med västerngenren tydligast (och mest intressant). Jacks och Ennis sista sommar - sommaren på Brokeback Mountain - är inte bara en variant på den eviga berättelsen om förgänglighet, ta Bergmans sommar med Monika i vårt Wyoming (skärgården) som ett svenskt uttryck. Brokeback Mountain blir för Jack och Ennis också ett reservat undan den moderniserade civiliserade världen, en värld där de gamla maskulina nationella dygderna förpassats till feminiserade spektakel (alla rodeoryttare är faggots hävdar Ennis i ett kärleksgnabb).
Brokeback Mountain är en gripande tragedi, den är en civilisationskritisk elegi och den är också en mycket vacker film. Ang Lee problematiserar i Brokeback Mountain den amerikanska våldskulturen på ett stilmässigt utsökt sätt. Kärleksscenerna (homo- såväl som heteroerotiska) är konsekvent gestaltade med en brutalitet som ibland gör oss tveksamma om det handlar om älskog eller slagsmål. Skådespelarna är överlag briljanta. Mest kanske den underspelande Heath Ledger som med sin undertryckta sorg och vrede får Ennis att framstå som tragedins huvudperson. I rollen som hans hustru Alma gör Michelle Williams en rollgestaltning som kombinerar en socialt tidstypisk dimension (white trash) med en tidlös (den försmådda älskande).