»Min kärlek är inget debattämne«
- Det blir ju väldigt personligt att låta svenska folket komma in i mitt kök och vardagsrum. Men om den här filmen kan hjälpa en enda människa att komma ut, då känner jag att jag har gjort något bra, säger Jenny.
Filmen handlar om de sista månaderna av hennes studietid i Uppsala. Hon bor med sin partner Linda i en studentlägenhet och läser den avslutande, praktiskt inriktade terminen på Johannelunds teologiska högskola. Prästkandidaterna döper dockor, begraver tomma kistor och viger varandra på låtsas. När Jenny berättar för sina kurskamrater att hon funderar på att välja välsignelse över registrerat partnerskap för samkönade par som extraövning säger ingen någonting. Efter några långa, tysta sekunder ursäktar sig hennes kursare och reser sig från bordet.
Omgivningens tystnad är ett bärande tema i filmen. Den kunde vara jobbig att möta, berättar Jenny, eftersom hon ofta inte visste vad den betydde.
- När jag hade förlovat mig med Linda såg folk ringen på mitt finger och undrade vem killen var. Jag sade att det var en tjej och det blev tyst. Jag visste inte om det berodde på att de var emot homosexualitet eller om det bara var första gången de stötte på det.
Då föredrar hon när människor säger vad de tycker, även om deras åsikter kan vara sårande. I en scen diskuterar Jenny homosexualitet med sin kursare Viktor. Det är ett förtroligt samtal, trots den avgrund som skiljer dem åt. Viktor ser homosexualitet som en defekt i den ursprungliga skapelsen. Men ingen är perfekt, säger han. Själv är han till exempel pollenallergiker. Du ber väl inte om syndernas förlåtelse för din pollenallergi? Jag ber inte om förlåtelse för min sexualitet, svarar Jenny.
- Viktor är ju en väldigt ödmjuk person. I filmen säger han att han inte vet om det är han som har rätt. Jag tycker att det framgår att man kan vara kompisar, trots att man har så olika uppfattningar, säger hon.
Jenny och Linda ser sig själva som gifta. Formellt lever de i ett så kallat registrerat partnerskap, som juridiskt i stort sett motsvarar äktenskapet. En skillnad är dock att medan äktenskap kan ingås i kyrkan, får partnerskap enbart ingås inför en civil myndighet. Samkönade par kan däremot få sitt partnerskap välsignat av Svenska kyrkan. Enskilda präster kan vägra att välsigna dem men församlingen måste då ordna en annan präst som kan göra det.
Förra våren, medan filmen spelades in, föreslog den statliga Äktenskaps- och partnerskapsutredningen att en ny äktenskapslag, som tillåter personer av samma kön att ingå äktenskap, ska ersätta den gamla partnerskapslagen. Ungefär samtidigt sade svenska kyrkan ja till att låta homosexuella par vigas i kyrkan på samma villkor som heterosexuella om lagen ändras. I höst väntas regeringen väcka förslag i frågan. Alla riksdagspartier utom kristdemokraterna vill ha en könsneutral äktenskapslagstiftning. Också bland allmänheten tycks stödet för en lagändring vara stort; enligt en opinionsundersökning som Sifo gjorde i vintras tycker sju av tio svenskar att homosexuella ska få gifta sig. Men frågan om homosexuellas rätt till vigsel är kontroversiell, både inom kyrkan och utanför.
Jenny förstår att frågan kan vara svår för vissa kristna. Samtidigt kan hon förvånas över att så många lägger ner så mycket energi på att sätta stopp för andra människors kärlek.
- Tänk om de ägnade sin tid och kraft åt att kämpa mot fattigdom eller för rättvis handel istället.
Hon hoppas att hennes medverkan i filmen ska ge kött och blod till en debatt som annars ofta förs på ett distanserat sätt.
- Många diskuterar homosexualitet som om det gällde vad de ska handla till middag. Men när människor träffar mig i verkligheten blir det en helt annan sak. Min och Lindas kärlek är på riktigt, inget debattämne.
Idag är Jenny snart färdig med sin tjänstgöring som pastorsadjunkt i Växjö stift och hoppas få en fast tjänst i sin församling.
- Mitt arbetslag är jättebra. Jag visste redan innan att de skulle stötta mig till 100 procent, men de har stöttat mig till 300 procent.
Ingen av personerna i filmen framträder
med sitt efternamn.
