Ferrel på styva linan

Det har kommit mängder av komedier med Will Ferrell under de senaste åren. Kvaliteten på filmerna är väldigt skiftande, men Ferrell själv levererar allt som oftast. Han har något speciellt som gör att han är rolig nästan vad han än gör. I Step Brothers har han John C. Reilly som motspelare och de utgör ett härligt radarpar.
Här spelar de två 40-åringar som stannat i utvecklingen någon gång under de tidiga tonåren och fortfarande bor hemma hos sina ensamstående föräldrar. När föräldrarna bestämmer sig för att gifta sig och flytta ihop tvingas de två leva under samma tak som styvbröder. Ett stort problem med filmen är att den är lite för skruvad och verklighetsfrånvänd för att det ska bli riktigt roligt. Det blir för stor kontrast mellan karaktärerna själva och den relativt normala miljön de existerar i. Ferrell och Reilly gör dock i vanlig ordning fina rollprestationer och räddar filmen från totalt nederlag.
Filmen har helt klart sina ljusa stunder och alla Will Ferrell-fans kommer att få sitt lystmäte tillgodosett. Men ljusglimtarna är för få för en film som inte har något att komma med utöver det komiska. Step Brothers är inte i närheten av lika rolig som många andra av Ferrells filmer som till exempel Blades of Glory, där han spelar konståkare. Den här filmen har helt enkelt inte lika välskrivna skämt. Det känns som att man har förlitat sig på att grundhistorien med två vuxna män som spelar tonåringar är tillräckligt rolig i sig.
Step Brothers är en film som passar bäst att hyra en fredagskväll efter en jobbig arbetsvecka. Den är lite lagom rolig och lagom underhållande. Inte mer än så.