Komedi enligt gammalt recept
Det vilar en air av klassisk svensk filmkomedi över Rallybrudar. Inte såtillvida att det här skulle finnas något essentiellt äktsvenskt. Det är inte heller med avseende på eventuella kvaliteter - filmiska eller humoristiska - jag tillgriper klassikerbegreppet. Snarare skriver Koppels Rallybrudar in sig i en tradition av hur man brukade göra en gång i tiden när man skulle underhålla inhemsk publik.
Man tillgrep motorsport. Bilar, motorbåtar eller motorcyklar var för det växande folkhemmets filmproducenter och biopublik ett givet inslag. Den mest soppiga standardfars kunde ryckas upp genom en båttävling. Ett stulet tändstift kunde vara en lagom spännande kriminell gnista i en romantisk familjekomedi, medan den optimala förgasaren var det självklara målet för landets ingenjörsskrå.
Någon gång på sextiotalet hade temat nötts ut. Kanske var det urbaniseringens fel. Tanken slår en i all fall när en färsk film nu återvänder till temat. Rallybrudar utspelas i norra Värmland och det är tidigt sextiotal. Ulla (Eva Röse) arbetar som veterinärbiträde - en chans att bränna på med mottagningens Volvo PV mellan gårdarna. Drömmen är att tävla och trots en motig och patriarkal omvärld lyckas hon med bonddottern Birgitta (Marie Robertson) som kartläsare nå dit.
Lägger man till Loffe Carlsson och Claes Malmberg i ledande roller, samt en scenograf som firar orgier i sextiotalsnostalgi, skulle detta kvinnor-kan-projekt kunna framstå som både kommersiellt och politiskt korrekt i överkant. Så mycket mer glädjande då att det ändå blivit en riktigt charmig filmberättelse. Mycket är säkert Lena Koppels förtjänst. Jag vågar inte tänka på vad exempelvis Colin Nutley kunde gjort av detta manus.
Inte minst är det den lyhörda hanteringen av aktörerna som imponerar. Med alla dessa välbekanta ansikten kunde filmen lätt ha antagit formen av celebritetssåpa. Istället för stjärnorna på vischan/sextiotalet blir nu Rallybrudar en välfungerande underhållningsfilm som till och med lyckas skapa en vardagsrealistisk ton emellanåt. Maria Lundqvist lyser skarpast i sitt komplexa rollporträtt av dansbandssångerskan Eivor.
