Sevärt för tonåringar i alla åldrar
Maja vill gärna vara med på bild. Hon brinner av längtan efter det glamorösa strålkastarljuset och har målmedvetenheten och talangen att backa upp det med. Det finns bara ett problem: Maja är tjock.
Eller som gymnasieklassens dramalärare uttrycker det så tar hon för mycket plats. Givetvis otänkbart för någon så överviktig, är undermeningen och Teresa Fabiks skarpa ungdomsfilm är full av liknande iakttagelser. Fabik debuterade med Hip hip hora och precis som den filmen är Prinsessa som klippt och skuren för skolpedagogisk verksamhet, färdig att sorteras under utanförskap, grupptryck och utseendefixering. Lägg mediekritik därtill och du har en nära nog komplett pedagogisk framgångscocktail.
Maja lyckas nämligen erövra en plats i media, fast inte riktigt som hon tänkt sig. På ett bröllop får hon kontakt med den strävande dokumentärfilmaren Erika som genom Maja tycker sig få en chans att äntligen få göra en film som har ett betydelsefullt innehåll. TV-kanalen som finansierar projektet vill dock annorlunda.
Skildringen av cyniska representanter för mediebranschen plockar några enkla poänger men tillför inget nytt. Heder därför åt Fabik som inte nöjer sig med det utan väljer att, genom alter egot Erika, problematisera sin egen roll i sammanhanget. Att Prinsessa därmed kastar av sig sina politiskt korrekta bojor och lyfter bortom sin funktion som pamflettartat diskussionsunderlag måste tillskrivas Fabiks integritet.
Filmen vinner också mycket på hennes förmåga att flörta hårt med highschoolkomedins konventioner utan att förlora sig i mallen. Handlaget med genrevokabulären breddar filmens tilltal och lyckas även göra en del snygga variationer på slitna teman. Prinsessa är en feelgoodfilm med intensiv svärta och med ett hjärta som blöder för oväntat komplexa karaktärer. Väl värd att se för tonåringar i alla åldrar.
