Spretig studie i rasism

Johannes, hans fru Pernille och deras två barn återvänder till sin hemby. De anlitar den utvisningshotade Balkan-flyktingen Alain för att renovera sitt hus. Johannes har även en bror, Lars, som är en försupen lastbilschaufför. En dag blir dennes chefs fru ihjälkörd i en trafikolycka. Misstankarna riktas mot Alain och en serie gränslöst våldsamma händelser inträffar.
När dansk film är som bäst, exempelvis i Bröder, Efter bröllopet, Festen, Idioterna, Mifune och Älskar dig för evigt är den så gott som överlägsen. Den fångar själva essensen av filmmediet: mästerliga, mångbottnade och djuppsykologiska manus, fläckfri dialog, naturligt skådespeleri och enastående regi. Dessvärre saknas många av de här elementen i Fräls oss ifrån ondo. Historien är visserligen snyggt filmad men liknar närmast en avgångsfilm gjord av en filmhögskoleelev som velat trycka in allt möjligt på 100 minuter. Vilket är synd eftersom ämnet är av främsta samtida prioritet. Den växande fientligheten är inte bara en dansk angelägenhet utan även i högsta grad ett problem i vårt eget land där kostymklädda sverigedemokrater döljer rasistiska värderingar bakom folkliga slagord.
Filmens största styrka är att den visar hur enkelt den strukturella rasismen och uppdelningen i Vi och De andra resulterar i groteska våldsamheter. Den hätska stämningen förstärks av en kall, blågrå färgton och högkontrasterade bilder med djup svärta. En lyckad ingrediens är också den känsla av smuts, elände och fattigdom som sätter avtryck i figurernas beteenden. Det blåser alltid högerextrema vindar under lågkonjunkturer och i fattiga samhällen är det väldigt enkelt att skylla egna lidanden på någon annan. Men precis som Alain renoverar den danska familjens hus har många system och samhällen byggts upp av just invandrare.
Fräls oss ifrån ondo är sammanfattningsvis en god idé som tyvärr slarvas bort i ett kitchigt bildspråk och ett spretigt och inkonsekvent narratologiskt berättande som aldrig griper tag i en.