Torftig bok blir bra film

Att se titeln på denna film – Daniel Espinosas filmatisering av Jens Lapidus bok med samma namn – som en dubbeltydig lek med kriminalgenrens marknadsvärde i svensk offentlighet är väl närmast en plattityd. Fullsatta premiärsalonger antyder att en ny kassasuccé väntar i kölvattnet på Stieg Larsson-trilogin. Samtidigt är ju titeln lika mycket en beteckning på motorn i Lapidus story – pengar som konstant byter ägare eller som byts mot materiella märkesprodukter.
Eller som investeras i (och utvinns ur) olagligheter. Det är ju en kriminalroman, och förekomsten av organiserad brottslighet en självklarhet. Espinosas film skiljer sig en hel del från förlagan. Här ser vi knappt några pengar, och den brottslighet som förekommer är mer våldsam än lukrativ. Gestalterna är kvar, men skeendet har förtätats både tidsmässigt och tematiskt. Huvudpersonen JW (här i Joel Kinnamans gestalt) hinner inte göra sig någon förmögenhet. Där Lapidus gestalter pratar om pengar, tänker på pengar och använder pengar, låter Espinosa samma människor i högre grad tala (när de väl talar) om relationer och känslor.

Låt vara att dessa relationer mest handlar om brutna förtroenden och lojaliteter kriminella emellan. Och att känslorna oftast är rädsla, stolthet och hat. Personerna i nbsp; Espinosas film lever i ett permanent undantagstillstånd. Huvudkaraktärerna är vid sidan av JW den unge knarklangaren Jorge (Matias Padin Varela) och den lite äldre indrivaren Mrado (Dragomir Mrsic). En trio vars vägar korsas på det mest ödesmättade sätt.
Språket och dialogen har setts som Lapidus styrka. Så mycket modigare av Espinosa att vila så mycket i bilder och ansikten. Visserligen pratas det en hel del filmen igenom – svenska, spanska och serbiska om vartannat – men talet blir mer en del av miljön än en handlingsdrivande instans i berättandet. Espinosa låter oss förstå mer genom blickar –och genom snabba klipp – än med hjälp av vad som sägs. Vi förstår också lögnens betydelse i den värld som skildras. Kanske är allt en lögn i JW:s och Jorges värld. Här blir bristen på konkreta resultat från brottslingarnas sida en styrka i filmen.
Det bästa med filmen är att vi slipper bokens pladdrigt snusförnuftiga inblickar i gestalternas psyken. Mrados relation till lilla dottern, eller JW:s kärlek till vackra och rika Sophie blir både mer mångtydig och tydlig genom att antydas med bilder och inte beskrivas i språkliga plattityder. Av en ganska torftig bok har blivit en riktigt bra film.