Hon står upp för straffade kvinnor
-- @font-face { font-family: Times New Roman ; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0in 0in 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: Times New Roman ; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: Times New Roman ; }div.Section1 { page: Section1; } -->
Avräkning handlar om fyra kvinnor som nyss avtjänat ett fängelsestraff. Genom att låtsas vara prostituerade, tillfångatar de män som de sedan pressar på pengar. Med filmen vill Tahmineh Milani stå upp för kvinnors rättigheter. Hon anser att Irans nuvarande regering är emot kvinnor. Ingen tar hand om de kvinnor som avtjänat ett fängelsestraff:
– De har inga andra möjligheter än att fortsätta med kriminalitet.
Huvudkaraktären i filmen är baserad på en kvinna som Milani mötte när hon för en kort period satt i fängelse på grund av en av sina filmer. Under festivalen visades en dokumentär om inspelningen av Avräkning, där hon pekar på hur de prostituerade straffas betydligt hårdare än sexköparna i det iranska samhället.
Du har sagt att iranier lever ett slags dubbelliv i sitt hemland. Kan du berätta mer om det?
– Innan revolutionen levde vi på många sätt som i Europa. Efter att de islamiska lagarna infördes har iranier börjat leva ett dubbelliv. Privat är vi som européer, men i det offentliga måste vi anpassa oss efter lagarna.
Hon menar att detta är svårast för barnen. Ett exempel hon tar upp är satellit-TV, som är förbjudet, men som ändå finns i många iranska hem. Samtidigt som barnen tittar på satellit-TV hemma, måste de ljuga om detta när de kommer utanför hemmets dörrar. Detta för att skydda sina familjer. På så sätt sprider sig de vuxnas dubbelliv till barnen. Milanis film ”Jag är rädd, alltså ljuger jag ” tar upp problemet med barn som ljuger. I filmen diskuterar en lärare, spelad av Mahnaz Asfar, lögner med en skolklass. Det visar sig att barnens lögner ofta beror på rädsla, orimliga krav och problem i hemmet.
På lördagen och söndagen visades fler iranska filmer. ”Tvivel” med festivalgästen Bahram Radan i huvudrollen, är en originell thriller om en man som undersöker omständigheterna runt sin fars påstådda självmord. En bit in i filmen tar det hela en mycket annorlunda vändning, då mannen inser att händelseutvecklingen precis liknar den i Hamlet
”Om Elly” är en psykologisk skildring av hur människor reagerar i en kris, men också en film som ställer ett antal svåra moraliska frågor där olika värden ställs mot varandra. Detta välgjorda drama har bland annat vunnit Silverbjörnen på Berlins filmfestival. Den vackra och tragikomiska ”Sopornas poet” handlar om en hopplöst romantisk gatusopare som genom att gräva i människors sopor får en inblick i deras liv.
Festivalens avslutningsfilm heter ”Heiran” och skildrar den unga iranska kvinnan Mahis förälskelse i den afghanske flyktingen Heiran. Filmen tar upp den problematik som finns runt de afghanska flyktingarna i Iran, och den rasism som drabbar dessa utsatta människor.
Festivalen bjöd även på en mängd olika kortfilmer som berör olika aspekter av den iranska kulturen och det iranska samhället. Det anordnades också ett antal samtal där publiken fick ställa frågor till gästerna. Framför allt var många intresserade av Tahmineh Milani och hennes tankar om Iran idag.
Festivalens samordnare Siavoush Mohammadi är nöjd med årets arrangemang:
– Det har varit fantastiskt. Det är nog första gången vi haft fullsatt alla tre dagar, och det har funnits en positiv energi under hela festivalen.
nbsp;
