Limbo

”Limbo” utspelar sig 1973 och tar sin början när Sonia och de två barnen flyttar från Norge till Trinidad. Pappa Jo har redan för en tid sedan styrt sin kos till ön för att göra karriär inom oljebranschen. Sonias omställning till livet som lyxhustru på Trinidad blir tuffare än väntat. Hon får svårt att passa in i den nya miljön och när det framkommer att Jo haft ett förhållande med en kvinna på jobbet rämnar hela hennes värld.
”Limbo” är en nordisk samproduktion, men både regissör och huvudrollsinnehavare är norska. Ett undantag är Lena Endre som spelar Sonias nyvunna väninna Charlotte. Det är på de allra flesta sätt en välgjord och fint genomförd film. Framför allt är det en film som verkligen berör. Viktiga teman som filmen tar upp är frågor kring utanförskap, svek och inte minst skammen att ses som en misslyckad mor.
Det är ibland lite svårt att veta vad som egentligen gör att man känner och tycker som man gör i den här filmen. Sonia är en väldigt introvert person och släpper sällan någon in på livet. Det gäller även oss åskådare. Hon blir lite svår att få grepp om. Att sedan skådespelaren Line Verndal som spelar Sonia under större delen av filmen går omkring med uppspärrade ögon och ser ut att vara totalt frånvarande gör det inte direkt lättare att identifiera sig.
Förmildrande i sammanhanget är att filmen innehåller så många starka scener att man under filmens gång trots allt börjar känna för Sonia och förstå hennes situation. Det tar bara lite för lång tid att komma dit. Men när man väl är på Sonias sida blir det hela riktigt gripande.
Det här hade varit en alldeles fantastisk film om regissören Maria Sødahl valt att fokusera det känslomässiga i filmen kring Sonia och hennes barn. Nu svävar filmen ibland ut och lägger fokus på andra personer och annat som inte är lika relevant i den här berättelsen. Det känns lite som att man har velat berätta en lite för omfattande historia utan att behärska det fullt ut. nbsp;
”Limbo” är utan tvekan sevärd och rörande. De riktigt starka känslorna finns där, men de hade kunnat bli så mycket livligare om vi hade fått lära känna Sonia och hennes barn bara en aning bättre. Vad som kunde ha varit en av årets bästa filmer på bio får nöja sig med att vara ett gripande drama bland många andra.

nbsp;