Huvudjägarna

Framgångssagan skandinavisk kriminalfiktion rör sig helst inom polisskrået. Brottsutredningar möter interna maktkamper i kåren. Spänning paras med bilder av välfärdsstaternas förfall och hätska arbetsplatskonflikter. Angelägna ämnen för var och varannan åskådare.
Därför är det på sitt sätt befriande att se en norsk thriller som inte försöker vara det minsta angelägen. I ”Huvudjägarna” är det svårt att uppfatta några sociala eller psykologiska undertoner som huvudspår. Här är spänningen huvudsaken.
Berättelsen kretsar kring Roger Brown (Aksel Hennie). Han är en framgångsrik headhunter i näringslivet. Dock inte tillräckligt framgångsrik för att riktigt ha råd med den luxuösa tillvaro han inrättat för sig själv och hustrun Diana (Synnøve Macody Lund). Därför kombinerar han sitt arbete med konstbedrägerier. En lukrativ verksamhet han sköter med bravur, fram tills den dag en äkta Rubens kommer i hans väg.
Tankarna dras inledningsvis onekligen till författarinnan Patricia Highsmiths ärkepsykopater. Precis som i böckerna och filmerna om Tom Ripley presenteras vi i Roger Brown för en man som synes sakna samvete men som skickligt spelar elitkulturens spel och imiterar den sociala kutymens normer. Förväntningar på den sofistikerade förtätning som kännetecknar Ripley-filmatiseringar som ”Het sol” eller ”Den amerikanske vännen” kommer dock på skam. Här får de finurliga förvecklingarna snarare utvecklas i actionfilmens tecken.
”Huvudjägarna” bygger på en roman av Jo Nesbø. En författare som annars mest skrivit om den svårhanterlige polisen Harry Hole. Även om Roger Brown befinner sig på andra sidan om skranket påminner han om Hole, en osympatisk hjältefigur svår att identifiera sig med. Nej, det som hjälper till att göra denna film engagerande är knappast någon subtil personskildring eller existentiell tematik. Inte heller någon realistisk skildring av brott och straff. Snarare är det tempot och omkastningarna i intrigen som håller intresset för denna rövarhistoria vid liv. Välgjort och underhållande, men ganska snabbt glömt.

nbsp;