Traditionell tonårskärlek

Den japanska filmstudion Studio Ghibli förknippas oftast med Hayao Miyazakis fantasifulla animerade värld. Han har regisserat mästerverk som tex ”Sprited Away”, ”Det levande slottet” och ”Min granne Totoro”. ”Uppe på vallmokullen” är den senaste animerade filmen från Studio Ghibli, men denna gång är det istället sonen Goro Miyazaki som står för regin.

Filmen handlar om skolflickan Umi som bor med sina syskon och sin mormor. Hennes pappa dog i Koreakriget och mamman har rest till Amerika för att jobba. Umi får slita för att hinna med både hushållssysslor och skolarbete. En dag möter hon den karismatiske pojken Shun som hon omedelbart fattar tycke för. Den begynnande relationen med Shun blir allt annat än lätt när hemligheter från det förflutna hinner ikapp dem.

”Uppe på vallmokullen” är en klassisk Ghibli-film. Sättet att berätta och estetiken känns igen från Hayao Miyazakis filmer. Men här är berättelsen mer rotad i verkligheten. Den fantasifulla och tidlösa sagovärlden som finns i Studio Ghiblis andra animerade filmer finns inte alls här. Saknas gör också den inbyggda hjärtlighet som genomsyrar många andra av studions filmer.

Jämförelsen med mästerregissören Hayao Miyazaki är lika oundviklig som orättvis för sonen Goro. Lyckligtvis står ”Uppe på vallmokullen” på egna ben och är utan tvekan en sevärd film på egna meriter. Det är en fin historia och en intresseväckande huvudperson. Trots det känns inte filmen helt fulländad.

Ett stort problem är filmens förlegade syn på könsroller och relationer. Detta gör filmen till en ganska traditionell tonårskärlekshistoria istället för något mer originellt som den faktiskt hade potential att bli. Ett annat problem är valet av musik som många gånger är direkt olyckligt och vid flertalet tillfällen inte alls hittar rätt stämningsläge.

Bristerna vägs dock åtminstone delvis upp av de vackra bilderna. Särskilt har man lyckats med stadsmiljöerna som är helt fantastiska att se på. Studio Ghibli har återigen lyckats göra en fin animation, även om den kvalitetsmässigt inte är i närheten av deras allra bästa filmer.