Mystisk ansats blir en tom gest
Regi: Anders Lennberg
Draken film (Streaming)
De första minuterna i filmen Pool, efter Per Hagmans roman, återkallar i minnet en av filmhistoriens mest klassiska inledningsscener. I Sunset Boulevard från 1950 ser vi en manskropp flyta livlös i en swimmingpool, allt medan skrikande polissirener på ljudspåret antyder att ett brott begåtts. Även här är det första vi ser en ung man i en liten swimmingpool, sannolikt på en villatomt. Han lever, men de ljudliga signalerna från utryckande fordon antyder även här olycksbådande dramatik bakom den lugna ytan.
Sunset Boulevard är en av noir-filmens klassiker. Den amerikanska fyrtiotalsgenren som fylldes av ensamma män med vag identitet gav uttryck för vilsenheten i en ny tid. Krigets, men också efterkrigstidens, osäkerhet och moraliska kris var den historiska fonden. Först i efterhand började noirfilmerna på allvar betraktas som en genre. Det som band dem samman var stämningar och ödslighet, inte teman eller miljöer.
Per Hagmans tidiga nittiotalsromaner ter sig i efterhand lika tidstypiska som noir-filmen. De skrevs i ett nytt och ännu lite ovant konsumtionssamhälle, och med nära minnen av en värld präglad av ett kallt krig. Åttiotalets postmoderna mörker hade förvandlats till en glansig yta. Den ytliga melankolin i Hagmans böcker var som gjorda för denna tid. Där fanns detaljerad referenser till varumärken och popmusik, men också en bottenlös tomhet och ensamhet.
Den man som vi ser i första scenen i Pool heter Johan (Niclas Gillis). Han befinner sig på franska Rivieran där han lever ett dagdrivarliv med unga vänner. De tycks inte göra så mycket mer än att festa och umgås. En av kompisarna introducerar honom till den före detta skådespelerskan Celeste (Natacha Gyon-Andersson). Johan blir hennes älskare och inneboende i villan i Villefranche sur mer. Celeste är i övre medelåldern och lever med sin något yngre man – som i sin tur har en av Johans vänner som älskare. Hon är tämligen alkoholiserad och lever i minnena av en svunnen karriär.
"I filmversionen av Pool är nittiotalskontexten utbytt mot ett doftlöst nytt sekel och Johan blir en människa utan sammanhang som lever ett liv som tycks sakna mening."
Anders Lennberg har lånat en hel del av ovan nämnda Sunset Boulevard – där en ung man ju blir älskare till en åldrad stumfilmsstjärna. Betydligt mer än i boken Pool försöker filmen skapa en ödesmättad och hotfull berättelse. Tillbakablickarna till en olycklig kärlekshistoria hemma i Sverige är mindre accentuerade än hos Hagman. Ibland kommer huvudpersonens röst in och redogör för skeendet, men oftast talar bara bilderna. Dialogen är sparsam och tempot är lågt. Det är en berättelse utan driv och dramaturgi med den uppenbara ambitionen att etablera ett mysterium.
Tyvärr blir mystiken mest en tom gest. I filmversionen av Pool är nittiotalskontexten utbytt mot ett doftlöst nytt sekel och Johan blir en människa utan sammanhang som lever ett liv som tycks sakna mening. Dessvärre lyckas varken bilder eller berättande skapa någon spänning kring detta dystra faktum. Det hela är snyggt och elegant filmat, men påfallande anemiskt som helhet.
