Äktenskapet som symbol
Sedan 1994 har samkönade par i Sverige haft möjlighet att ingå registrerat partnerskap. Reglerna för det registrerade partnerskapet har genomgått en rad förändringar sedan dess och kunde 2009, när det könsneutrala äktenskapet infördes, jämställas med de regler som gällde för äktenskap.
– Det intressanta med 2009 års äktenskapsreform var att samkönade par redan hade tillgång till de rättsverkningar som gällde för äkta makar. Reformen var snarare en symbolfråga – att få tillgång till äktenskapet som civilstatus, säger Caroline Sörgjerd.
I avhandlingen har hon undersökt äktenskapets funktion i Sverige sedan 1734, då man fick en äktenskapslag som gällde hela landet och kyrkan fick ensamrätt på vigseln. Genom utvalda nedslag i tiden vid relevanta lagändringar visar hon vilka intressen och värderingar som kommit till uttryck i den svenska äktenskapslagstiftningen.
– På tjugotalet var äktenskapet fortfarande normen för samlevnad, civilstatus var viktig för individen, men på sextio- och sjuttiotalen hände något – välfärdsstaten hade etablerats och samboende utom äktenskapet blev vanligare. Vi var progressiva här uppe i Norden jämfört med övriga Europa.
När 1920 års Giftermålsbalk reformerades 1973 var den nya ideologiska utgångspunkten att låta individen fatta sina egna beslut angående äktenskapet, utan onödig inblandning från staten eller kyrkan. Äktenskapshindren reducerades – eftersom det var socialt accepterat att leva tillsammans utan att gifta sig fanns inga skäl att ha kvar restriktiva hinder – och skilsmässoreglerna mjukades upp.
– Genom reformen 1973 lagfästes skilsmässa som en individuell rättighet i Sverige. Makarna fick rätt att skilja sig utan att ange några skäl och utan att skuldfrågan tillmättes rättslig betydelse.
Caroline Sörgjerd berättar att Sverige hade rykte om sig att vara progressivt och liberalt sinnat redan innan 1973 års reform. Giftermålsbalken från 1920, i vilken kvinnan gjordes myndig, sågs också som radikal och före sin tid och Sverige har fortsatt på den inslagna banan.
– Men man kan fråga sig varför vi i Sverige valde att införa registrerat partnerskap istället för att direkt införa ett könsneutralt äktenskapsbegrepp. Det är här äktenskapets särskilda symbolvärde kommer in. Det registrerade partnerskapet kunde inte motsvara äktenskapet på ett symboliskt plan utan enbart på regleringsnivån. Även samkönade par ville ha tillgång till en ”äkta” institution – äktenskapet.
Vid införandet av registrerat partnerskap var tanken att det skulle vara likvärdigt med äktenskapet, men vigselfrasen: ”Äktenskapets ändamål är enskildas väl och samhällets bestånd” saknade motsvarighet i vigselritualen för det registrerade partnerskapet.
– Där kan man utläsa ett annat syfte anser jag, nämligen att parterna skulle visa samhörighet inför varandra och omvärlden. I 2009 års reform ser man äktenskapet som en gemenskap mellan två individer och referensen till samhällets bestånd har utgått.
Svenska kyrkan håller på att omarbeta sin vigselritual för att göra den könsneutral till ordalydelsen. Välfärdsstatens fokus på individen och tilltron till individens förmåga har i grunden förändrat synen på äktenskapet, menar Caroline Sörgjerd.
– Äktenskapet fortsätter att vara en relevant institution för samlevnad även om andra samlevnadsformer kommit in i bilden. Den könsneutrala äktenskapsbalken ställde djupt rotade värderingar på sin spets och har bidragit till att sätta fokus på äktenskapet som mer än ett kontrakt. Äktenskapet signalerar till samhället vilka relationer som är officiellt önskvärda och godkända. Civilstatusen är fortfarande väldigt viktig för individen – av kulturella, religiösa och sociala skäl.
Caroline Sörgjerd försvarade sin avhandling ”Reconstructing Marriage in a Changing Legal and Societal Landscape – Challenges of New Cohabitation Models in Sweden” den 10 februari.
