Progressiv språksyn hos henhatarna

Redan under sin grundutbildning i Berlin började Daniel Wojahn intressera sig för hur personbenämningar hänger ihop med språk och makt.
– Språk är centralt när samhällsnormer reproduceras, därför är det här viktigt. Det handlar också om inkluderande eller exkluderande av människor, vad som uppfattas som normalt respektive normbrytande.

När Daniel Wojahn år 2009 kom till Sverige och började forska hade hendebatten ännu inte brutit ut. Det gjorde den däremot under arbetets gång, bland annat i kommentarfält på nätet med anonyma skribenter. En del av forskningsmaterialet är just ett sådant fält – under den första stora tidningsartikeln om ordet hen i svensk media.
– Det var 989 kommentarer på den – bara det säger mycket.
Den stora merparten – alla utom 30 stycken – var negativt inställda till det könsneutrala pronomenet. Kommentarerna berättar någonting om samhällets föreställningar om kön, säger Daniel Wojahn.
– Folk skriver till exempel att de blir arga och provocerade av att någon inte ser sig om man eller kvinna. Och de känner sig hotade av ordet, tror att ’nu får jag inte vara man längre’, och uttrycker att deras egen identitet är i fara – som om den inte bestod av mer än deras kön. Just könsidentitet är alltså väldigt viktigt.
Själva genomläsningen av kommentarerna skulle visa sig vara en påfrestande del i arbetet.
– All sexism och kvinnohat, all transfobi… jag tyckte det var extremt jobbigt att läsa.

En intressant sak, berättar han, är de negativa kommentarernas syn på språk – som en förändrande kraft med potential att kullkasta hela tvåkönssystemet. Det finns en rädsla för att användandet av ordet skulle kunna dekonstruera kön.
– Det hade jag inte väntat mig. I konservativa kretsar finns annars en essentialistisk syn på kön, som någonting naturligt. Att ordet hen uppfattas som ett hot mot ordningen är väldigt spännande. Egentligen skulle man vilja intervjua någon av kommentatorerna för att ta reda på hur det hänger ihop.
Vad tror du om framtiden för ordet hen?
– Det är en spännande fråga som många ställer Det finns olika användningsområden för ordet: som ett pronomen för transpersoner som inte vill kallas varken han eller hon, som ett ord för att ifrågasätta själva tvåkönsmodellen, och som ett alternativ till ”han/hon”. Det sista av dessa tror jag kommer få störst genomslag, för där fyller det en språklig lucka och är bra rent språkekonomiskt. För de andra områdena tror jag att de flesta inte är redo att ifrågasätta det binära könssystemet – ännu.