Med kramen som politisk handling

Mäns vänskap till andra män är en tveeggad relation och därför väldigt intressant ur ett genusvetenskapligt perspektiv, menar Klara Goedecke som är den första någonsin att disputera i genusvetenskap som renodlat ämne vid Uppsala universitet.
– Dels kan man tänka på gemenskapen mellan män som maktcentra – styrelser eller loger där de håller varandra om ryggen – men man kan också tala om både mäns och kvinnors vänskaper som en källa till nya solidariteter och genuspolitisk förändring. När exempelvis systerskapsdiskussionerna fördes på 70-talet, talade man om mäns vänskap på liknande sätt. Männen skulle lära sig att prata mer om känslor med andra män, gråta i varandras sällskap och våga röra vid varandra, säger hon.
I sin avhandling “Other Guys Don’t Hang Out Like This” som lades fram i våras söker Klara Goedecke djupare förståelse för mäns vänskap till andra män i relation till sexualitet, maskulinitet, feminism och jämställdhet.
– Internationellt finns det en hel del forskning på vänskap inom sociologi, psykologi, antropologi, filosofi, historia, och så vidare, men inte så mycket ur ett feministiskt perspektiv. I Sverige är vänskap dock ett underbeforskat ämne i stort.

Totalt har Klara Goedecke intervjuat 20 mestadels vita, välutbildade, heterosexuella män med svenskt ursprung i åldrarna 25-50 om deras vänskap till andra män. Vissa intervjuades individuellt och andra i vänpar.
– Det var en väldigt homogen grupp som sökte sig till studien, vilket man skulle kunna bemöta med att försöka hitta ytterligare 20 personer från en annan socioekonomisk grupp, men jag valde istället att försöka undersöka den här homogeniteten – varför har de valt att söka till den här studien? Varför vill de prata om det här? Varför är de så lika? Flera av männen kan ha sett sitt deltagande i studien som en möjlighet att nå ut med sina åsikter och använt avhandlingen lite som en megafon, något jag har tagit upp och analyserat i ett kapitel.
Gemensamt för majoriteten av de intervjuade männen var att de talade om sin vänskap till andra män som genuspolitiskt viktig och att relationerna i viss mån har till funktion att signalera för omvärlden vilken typ av män de är. Att kunna tala om sina känslor med andra män ansågs vara väldigt viktigt, liksom att kunna ta i varandra utan att vara rädd för att klassas som homosexuell.
– Många pratade om kramen som väldigt viktig. Kramen fick en enorm symbolisk betydelse i kontrast till den grabbiga “ryggdunkskramen” som inte ses som tillräckligt intim. Det här kan man se som en öppning för minskad homofobi och ökad närhet bland män, men det är också värt att notera att det för de intervjuade inte rörde sig om någon annan typ av fysisk närhet. Det var aldrig tal om att de intervjuade till exempel sov tillsammans med sina kompisar eller kramades för att det är mysigt, utan kramen hade framför allt en symbolisk betydelse.
Just “grabbighet” användes genomgående av de intervjuade som en motbild till deras egna vänskapsrelationer.
– Jag pratar i avhandlingen om en ”könad vänskapspolitik” som bland annat består av de här gränsdragningarna gentemot andra män. De här ”andra männen”, de grabbiga männen, fick bära väldigt många osympatiska drag – de är rädda, homofoba, omogna, ointresserade av att öppna sig och utvecklas som människor, och så vidare.
Om de ”andra männen” existerar i verkligheten är oklart, men den grabbiga mannen som vägrar krama och röra vid andra män är en väldigt vanlig trop i populärkultur menar Klara Goedecke. I sin avhandling har hon framför allt analyserat positioneringen mot grabbighet som ett sätt för de intervjuade att skapa mening kring de egna vänskapsrelationerna.
– Positioneringen är dock inte helt oproblematisk. Tidigare forskning har visat att gränsdragningen ofta handlar om klass och etnicitet – den svenska, vita medelklassmannen får vara jämställd, fin och i kontakt med sina känslor, medan andra män – icke-vita, invandrade och religiösa män – blir tillskrivna de osmickrande dragen. Att de är omoderna, patriarkala, våldsamma eller kanske till och med galna. Intervjuobjekten uttryckte sig inte så givetvis, men konstruktionen av de egna vänskapsrelationerna bygger på ett ganska problematiskt “andrafierande” av flera grupper.

Klara Goedecke tror att de intervjuades kritik mot den grabbiga vänskapen kan ha viss betydelse sett till hur synen på vänskap mellan män har förändrats under de senaste åren och att kritiken inte enbart existerar inom den socioekonomiska grupp som hennes intervjuobjekt tillhörde. Men om positioneringen är en indikation på att den grabbiga manligheten är på väg att luckras upp menar hon är svårt att sia i.
– Jag tänker att om genusrelationerna i samhället förändras så förändras även vänskapsrelationerna, men med det sagt kan de förändras åt fler håll än ett. Det är lätt att tänka att Sverige blir mer och mer jämställt hela tiden, men det är ju inte helt självklart att det blir så.