Om krisen kommer till universitetet

Jag satt och pluggade i Matikum på Engelska parken en gång för några år sedan när ”Hesa Fredrik” – utomhuslarmet som signalerar viktigt meddelande till allmänheten – började ljuda. Det var en måndag klockan 15, den tidpunkt då larmet testas en gång i kvartalet, så allt var i sin ordning, men det fick mig att börja fundera – om det inte hade varit en måndag klockan 15, vad hade jag då gjort?
Gått till ett skyddsrum? Gått hem? Barrikaderat mig bakom disken på Matikum och blivit en del i ett mikrosamhälle där konserver is king och bara de starkaste överlever?
Sanningen är väl tyvärr att jag hade sneglat på de andra studenterna och rättat mig efter dem. Och hade de varit lika clueless som jag hade vi bara suttit där och lydigt väntat på den potentiellt annalkande apokalypsen.

Nu är kanske inte apokalypsen det största hotet mot Uppsala universitet, men jag, och många med mig, skulle förmodligen vara lika clueless även vid mindre kriser. Vilka säkerhetshot är universitetet skyddade mot? Vad gör man om något händer? Och hur arbetar man preventivt med de här frågorna?

Vem har ansvar?
Christina Boman är säkerhetschef och ansvarar för den fysiska säkerheten, krisberedskap och informations- och IT-säkerheten vid Uppsala universitet. Hon menar att det generellt finns en bra organisation för oförutsedda händelser vid universitetet, men att det är omöjligt att vara förberedd på allt.
– Vi har flera handlingsplaner som används som ett första utgångsläge om något händer. Ingen händelse är den andra lik förstås, men vi har beredskap för allt från väderrelaterade incidenter – översvämningar, strömavbrott, förstöring av forskning och värdefull utrustning – till stöld, misshandel, stalking och olaga hot. Det händer mycket mer på ett universitet än man skulle kunna tro, säger Christina Boman.
Säkerhetsavdelningen jobbar väldigt tätt med intendenturerna vid de olika campusområdena.
– Intendenterna har ett uppdrag på alla gemensamma ytor där inte institutionerna verkar. Att se till att det finns larm och passersystem ligger förstås på säkerhetsavdelningen, men intendenturen ansvarar för att anpassa lösningarna till de olika utrymmena, säger Christina Boman.
Ansvar för de skyddsrum som finns i universitetets lokaler har fastighetsägarna, i det här fallet är den största fastighetsägaren Akademiska hus, och de är också skyldiga att se till att utrymmena ska kunna ställas iordning och användas för just skydd inom 48 timmar. Skyddsrummen är till för alla och inte bara de som studerar vid UU eller råkar befinna sig på campus.
Skulle Uppsala stå inför ett reellt krigshot har universitetet inget eget ansvar säkerhetsmässigt.
– Vi är inte den typen av myndighet som benämns samhällsviktig, utan vi tar styrning från kommun och region i sådana händelser, säger Christina Boman.
För mindre kriser, som faller inom ramarna för universitetets verksamhet, finns en så kallad tjänsteman i beredskap, TiB. Denne är tillgänglig dygnet runt för att ta emot samtal antingen direkt från personer vid universitetet eller från den larmcentral som blivit kontaktad i samband med en allvarlig händelse. TiB gör efter larm en första bedömning av läget och samlar in information och kallar vid behov in personer ur krisorganisationen och externa experter.
Enskilda anställda vid universitetet har inget egentligt ansvar om krissituationer de inte kan råda över uppstår, men de ska vara informerade om att de kan kontakta TiB menar Christina Boman.
Jag kan inte minnas att jag som student över huvud taget fick information om krisberedskap eller hur man ska agera om till exempel ett larm går. Får studenterna någon sådan information?
– Nej, det är inte alls säkert. Vistas man på campus är man inne i en byggnad dit allmänheten till del har tillträde och då har man ett eget ansvar att ta del av den information som finns att tillgå, som till exempel utrymningsplaner och vad man ska göra om utrymningslarmet börjar ljuda. Vi försöker sprida information i de kanaler som går, till exempel genom att informera om universitetets larmnummer 25 00 och via säkerhetskalendern som finns ute på campus. Vi ska snart lansera en säkerhetsapp också, där det kommer finnas information om allt från försäkringar till fysisk säkerhet på campus och relevanta larmnummer.
Och det kan vara vits att läsa på. Enligt Christina Boman är stadsbor i allmänhet, och unga stadsbor i synnerhet, generell sämre förberedda på eventuella kriser än personer som bor på landet.
– De saknar ofta vetskap om vad man bör ha hemma om något händer och har kanske inte koll på att man ska lyssna på P4, som är beredskapskanal, för att få information om vad som pågår.

Vilka hot finns?
Det finns ingen riktad hotbild mot universitetet så ur det perspektivet är universitetsmiljön ganska lugn ur säkerhetssynpunkt, menar Christina Boman, men att vara en offentlig akademisk inrättning medför ändå viss grogrund för konflikter. Besök av högt uppsatta och i vissa fall kontroversiella personer kan innebära en säkerhetsrisk och inför varje besök måste därför en bedömning av potentiell hotbild göras.
– Om man är mottagare av ett besök ska man fylla i en anmälan där man talar om vem som ska komma, vad syftet är, om man har funderat kring säkerhet, hur många man tror kommer, om det är en öppen eller sluten föreläsning, och så vidare. Därefter gör vi en analys och beställer bevakning i de fall vi bedömer att det behövs och den kostnaden står mottagaren av besöket för. Polisen informeras alltid och om det finns betydande risker brukar de också vara på plats.
Runt 250-300 analyser av det här slaget görs av universitetet varje år enligt Christina Boman, sedan tillkommer ungefär lika många för Almedalsveckan på Campus Gotland. Hon understryker att bedömningarna inte är menade att avskräcka från att bjuda in vissa besökare, utan snarare tvärtom – för att bereda möjlighet att göra just det under så säkra förhållanden som möjligt.
– Målsättningen är att vi ska skapa förutsättningar för att främja demokratin och det fria ordet. Men har man bjudit in högriskpersoner så kan till exempel vi eller polisen ställa krav på föranmälan till evenemanget. Enda gången evenemang kan ställas in är om det finns risk för hälsa, liv eller egendom och då är det vi tillsammans med polisen som gör den bedömningen.
Under Christina Bomans tid som säkerhetsansvarig har inget besök behövts ställas in till följd av säkerhetsbedömning. Men det innebär inte att universitetet har undsluppit kontroverser. 2017 talade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, under bevakning av säkerhetsvakter och polis, inför ett slutet sällskap på Ekonomikum, vilket föranledde diskussioner om universitetets uthyrningspolicy. Sju år tidigare, 2010, höll den omstridde konstnären Lars Vilks en offentlig föreläsning på campus Engelska parken, som tvingades avbrytas då han blev attackerad av en man i publiken.
– Jag arbetade inte på universitetet då, men jag vet att Lars Vilks fick komma tillbaka vid ett senare tillfälle under andra, säkrare förutsättningar. Det var viktigt ur demokratisk synpunkt att han fick framföra det han ville.

Universitetet ska vara en arena med högt i tak och Christina Boman tror det är viktigt att de anställda blir bättre på att förstå vad det innebär att vara verksam vid en myndighet. Flera är till exempel inte medvetna om att mycket av deras arbete är tillgängligt för offentligheten.
– Sysslar man med kontroversiell forskning eller uttrycker kontroversiella åsikter så kan det skrivna begäras ut via registrator och om det är publicerat är det tillgängligt för alla när som helst. Alla kommer inte att tycka att det du sysslar med är toppen och då måste man själv göra bedömningen om man tycker det är värt att vara verksam inom området eller inte.
Så finns förstås även de personer som försöker få åtkomst till information på olagliga sätt. Christina Boman säger att universitetet på IT-sidan utsätts för ungefär 2-3 000 automatiserade intrångsförsök per månad och en handfull riktade diton.
– Men vi har inte haft någon större attack som har fått betydande konsekvenser under min tid här.

Ett problem som märks av närmare studenterna och som bitvis har varit en del av vardagen är stölder av elektronik och värdesaker på campus. I perioder har stöldligor rört sig i universitetets lokaler och mer eller mindre systematiskt stulit saker tillhörande såväl studenter som universitetet.
– Jag blir så förbannad över det här. Det vanliga förfarandet är att någon person ur de här ligorna håller ett papper över en mobil eller en laptop och ber om hjälp med något som står på pappret, för att sedan lyfta med sig värdesaken dold under pappret när den går därifrån. Och där kan vi informera hur mycket som helst om att man ska vara försiktig och vara noga med att ta med sig värdesaker när man går på toaletten eller går på lunch, men det är svårt att nå ut till alla. Det vi brukar göra när någon hör av sig om stöld är att gå ut med information om det på de bildskärmarna som finns ute på campus så folk är extra vaksamma.
Christina Boman säger att många också gör misstaget att släppa in obehöriga i lokaler eller på tider då de inte bör vara där. Därför bör man fråga personer som vill in, och som man inte känner, vad deras ärende är. Har man rätt att vistas i lokaler bakom skalskyddet måste man kunna visa sitt passerkort.

Händelser som universitetet har haft svårare att förbereda sig på har varit väderrelaterade incidenter.
– Förra sommaren fick vi så mycket regn att vissa lokaler var översvämmade ända upp till kortläsarna. Värmen förra året var också svår. Våra lokaler är inte byggda för sådana extremer. Där vi upptäcker att det finns brister kopplade till vädret lär vi oss av våra misstag – vi ställer till exempel inte ner värdefull utrustning i en källare där det en gång har varit översvämning. Men det finns förstås luckor i säkerheten som vi inte kan förutspå kopplade till framtida klimatförändringar.

Hur förebygger man kriser?
Säkerhetsavdelningen erbjuder utbildningar i hantering av konflikter och kriser. Ofta skräddarsys de specifikt för den institution, enhet eller grupp som ber om dem. Om det är en grupp som reser mycket i arbetet kan utbildningen till exempel gå ut på att de får lära sig vad man ska tänka på innan man reser och eventuella säkerhetsrisker i det specifika landet man reser till.
– Hot och hat på nätet är en efterfrågad utbildning vi erbjuder. Vi har också en del nanoutbildningar på nätet. Bland annat brandskydd som vi la ut häromåret som några hundra personer har gått igenom.
Ofta handlar det förebyggande arbetet om att dra lärdom av tidigare händelser och täppa till med rutiner där man upptäcker att luckor finns. En av de händelser som fått störst uppmärksamhet medialt de senaste åren är fallet med den så kallade giftdoktoranden som stal gift från sin institution som han sedan sålde via darknet.
Vad har ni lärt er av det fallet?
– Att man exempelvis behöver tydligare rutiner för beställning och hantering av kemikalier, för vem som få jobba i labb och så vidare.
Men framför allt, menar Christina Boman, ska man inte underskatta samtalet som ett viktigt medel för att förebygga många händelser.
– Att studera eller på annat sätt vara verksam vid ett universitet är ofta mer att betrakta som en livsstil än ett klassiskt nio till fem-jobb. Man skapar starka band till kollegor och andra akademiker som brinner för samma frågor och forskning, vilket också leder till stora meningsskiljaktigheter och friktion som ibland är svår att hantera. En liten konflikt kan skapa otrygghet för en ganska stor grupp. Men att prata med personer innan eller under tiden något sker kan lösa många konflikter. Det förutsätter ju dock att vi får reda på det. Man måste lyfta luren och prata med oss för att vi ska kunna hjälpa till.