Allt som livet ger…
Paradis-Oskar i ”Rasmus på luffen” är nog lite av en idol för mig, i vissa avseenden. Tänk att bara vandra runt och livnära sig på att roa andra. Förlita sig på att det alltid dyker upp någonstans att sova. Njuta av allt som är gratis.
Förra sommaren fick jag prova på att vara nästan helt arbetslös, jag jobbade bara vid några enstaka bröllopsmiddagar. Besparingarna räckte för att klara hyra och mat, men inte till särskilt mycket mer. nbsp; Så, vad skulle jag göra nu? Många av de studerande vännerna hade åkt hem, stuckit utomlands, eller till något sommarställe. Jag gjorde som metodiska och logiska människor alltid gör. Jag skrev en lista.
Först var den rätt tom, men att läsa böcker var en punkt. Halva min bokhylla står oläst då jag antingen inte hinner läsa böckerna, eller inte har lust att läsa när jag äntligen har en stund ledig från pluggandet. Efter en stund hittade jag en fotograferingsworkshop som var gratis, och som jag förstås la till på min lista. Att bada kostade ingenting det heller, en gratis badbåt gick dagligen från Fyrisån till en badstrand. Slutligen hade jag åstadkommit en lång lista på saker att göra som inte kostade någonting alls, eller väldigt lite. Varken promenader, cykelturer, häng i trädgårdar, eller att titta på solnedgången kostade något heller.
Egentligen undrar jag var förra sommaren tog vägen – det fanns så mycket jag kunde göra Jag började omvärdera saker och ting. Matpengar var det inget överflöd av, jag upptäckte plötsligt hur tom en kundvagn kan se ut. Men maten jag lagade smakade ändå bra, och om jag någon dag hade en slant över köpte jag en bit choklad eller en glass, vilket var lyx nbsp; Det som var så lite blev plötsligt ganska mycket. Och jag upptäckte min egen stad lite mer genom att gå på gratis guidad tur i Domkyrkan och de gratis museer som fanns, och jag kunde gå hur långsamt jag ville på dem. Jag har förresten aldrig förstått expressmänniskorna som rusar igenom marknader och museer… På marknaderna tog jag tacksamt emot smakprover och pratade med knallarna. Jag har nog aldrig smakat så mycket god och närproducerad mat, någonsin.
Först nyligen kom jag i kontakt med begreppet voluntary simplicity, att frivilligt leva i enkelhet, att fundera över vad man lägger sina pengar på och varför. Jag läste om föräldrar som börjat tänka på var alla pengar tar vägen, och vad som egentligen är mest värt. Flera hade valt att jobba mindre eftersom de insett att pengarna inte var så viktiga längre, och istället fått mer tid över med barnen och varandra. Nyligen provade jag att spara alla matkvitton i en månad för att se vad jag lägger pengar på, förvånansvärt mycket gick till mat och fika på nationen…
Som student har jag förstås ingen timlön (förutom när jag jobbar på nationen, förstås) och studiemedlet blir inte större för att jag jobbar mer. Men jag får pengar över till annat. Konsumtionssamhället där du är vad du köper är ohållbart – även om reklamen gör vad den kan för att få oss att tro att mer prylar och kläder gör oss lyckligare än alla OS-medaljörer tillsammans.
Känn dig utmanad Jag utmanar dig att hitta alla gratis nöjen som inte har med konsumtion och stora koldioxidutsläpp att göra. Samla kvitton, fundera över var dina pengar tar vägen och om det är något du hellre skulle lägga dem på. 50 kronor motsvarar cirka 2 starköl på en nation. För samma summa kan man vaccinera sådär en 60 barn mot mässling…
Det är inte tråkigt att leva i enkelhet, jag lovar. Det blir så roligt som man gör det, som så mycket annat i livet. Jag hoppas att det blir stjärnklart ikväll…
Ha en underbart härlig sommar
