En ideologisk höst med Ryan och Romney
Mitt Romney valde nyligen den kontroversielle Paul Ryan från Wisconsin som parhäst i det amerikanska presidentvalet. Den moderate Romney har hittills legat lågt och i princip gått till val på Obamas impopularitet. När Obama fortfarande visat sig vara omtyckt behövde Romney agera.
Efter tillkännagivandet ställde både demokrater och republikaner champagne på kylning inför november. Ryan är välartikulerad och omtyckt av de egna. Hans perfekta hår och hurtiga uppsyn gör att många säkert fantiserar om att han nattetid spänner på sig trikåer och klår upp brottslingar. Och med sina 42 år har han gjort en snabb klättring uppåt – i en årsbok från gymnasiet blev han utsedd till ”störste rövslickare”.
Republikanerna valde Romney då högerkandidaternas kompromisslösa krav på nedskärningar och konservativa syn på könsroller stöter bort mittväljare. Genom valet av Ryan vill Romney få med sig högern och ruska om en misslyckad valrörelse. Romney kommer att tona ned radikalismen, men demokraterna kommer ändå att ha samtalsämnena klara för sig och sikta in sig på Obamas sjukvårdsreform.
Trots att Ryan röstat för biljondyra utgifter som Irakkriget framställs han som en ekonomiskt ansvarstagande teknokrat. Hans ökända budgetförslag från 2008 innehåller massiva nedskärningar som ett svar på landets skuldberg och är en extrem variant av det liberala svaret på kriser. Det andra etablerade svaret (med revolutioner som avlägsen trea) är att stimulera ekonomin genom att spendera ännu mer. Lustigt nog svarade det traditionellt socialdemokratiska Europa med nedskärningar, och i det liberala USA införde Bush och sedermera Obama räddningspaket på en rund biljon dollar. USA återhämtade sig snabbare än EU, och EU-länderna med högst välfärdsutgifter klarade sig allra bäst.
Men båda sidor ser frågan om välfärd som en etisk sådan och inte bara som en jakt på effektiva lösningar. Obama kallade Ryans budgetförslag för socialdarwinism som skulle slå hårt mot de fattiga och öka klyftorna. Ryans största influens är ryskfödda Ayn Rand, som i USA grundade något så ironiskt som en sekt som hyllade individualism. (Minns Monthy Python-scenen där Jesus predikar självständighet för en folkmassa som i perfekt kör svarar ”vi är alla individer”.) Rands bestående bidrag till konservativt tänkande var idén att ojämlikhet och egoism inte bara var effektiva för marknaden utan även moraliskt riktiga. (Hennes avsky mot kristendomen har dock stått i vägen för ett sant genomslag.) Denna övertygelse kan förklara skattesänkningar i en budget som sägs vilja lösa statsskulden. Men resultatet blir att intäkterna minskar, och därför har Republikanerna stått för störst ökningar av statsskulden i USA.
Det franska socialistpartiets seger i både president- och parlamentsval har tagit denna konflikt till högsta EU-nivå. I USA har demokraterna för första gången infört legalisering av homoäktenskap i valplattformen och Romney har parat ihop sig med en konservativ korsriddare. Det som kunde ha blivit en dåsfest där Obama kritiseras för höga bensinpriser och Romney för sin rikedom kommer i stället att bli en strid om jämställdhet och välfärd. Vem har sagt att ideologierna är döda?
