Snart inne vara elak

Jag har en kursare som alltid skannar in svåråtkomliga texter. Hen lånar kursböcker på biblioteket, skannar kapitel efter kapitel och skickar vidare PDF-filerna till den som vill ha. Outtröttligt. Oombett.

Jag sänder radio på Studentradion varje vecka. Till det senaste programmet köpte vi tidningen SOLO för att diskutera tjejtidningsfenomenet. Bland allehanda tips på smalhet, konsumtion och hur just DU kan njuta mer av ditt sexliv, fann vi en stor artikel om ”Den nya snälltrenden”.

Uppslaget berättade om ett gäng tjejer som jobbar med olika sorters välgörenhet. En psykolog uttalade sig om att varför snällhet lönar sig (den varma känslan i magen handlar om dopaminnivåer, endorfiner och hormoner i hjärnan, det är därför vi ska vara snälla ) Bredvid fanns en lista med tio snälltips. Börja säga tack till busschauffören och brevbäraren, slå in en smörgås i smörgåspapper och ge till en hemlös, plocka upp skräp från marken och släng i papperskorg. Hjälp till med promenader på ett hundstall, skänk bort gamla kläder, ställ tillbaka kundvagnar som hamnat på vift, ge blod Och så vidare.

Skanna kurslitteratur och skicka vidare till den som behöver, stod det inte. Men det hade passat utmärkt. Svaret på gåtan om varför min kursare beter sig på detta outgrundligt altruistiska vis uppenbarade sig alltså plötsligt. You go supertrendkänsliga kursare Heja

I SOLO:s snälltrendspaning finns väldigt mycket mystik och cynisk humor, på det där ska-jag-skratta-eller-käka-cyanid-sättet. Att bestående saker är så totalt otänkbara i tjejtidningsformatet att det måste trendstämpla till och med moraliska värderingar, är roligt. Att problemet att hemlösa människor svälter finns i samma kolumn som problemet att ingen tackar sin brevbärare längre, är roligt. En samhällsanalys (nåja, beskrivning) om globala klassklyftor formulerade på käckt tjejtidningsspråk och illustrerad med en bild på tre anonyma men glada och skitsnygga modeller, är roligt. Och vad menar SOLO egentligen med att vi lever i en orolig tid? Pratar de finanskris? Mäns våld mot kvinnor, att polisen rasregistrerar romer, att det saknas studentbostäder? Vad hjälper det då att läsaren köper en extra kaffe till personen bakom i kön? Det är roligt. Och helt orimligt. Bör vi kanske vända på det och utgå från tipsen istället? Lever vi alltså i en orolig tid på grund av att ingen går ut med hundarna, det ligger för mycket skräp på Luthagsesplanaden och kundvagnarna står alldeles huller om buller på ICA? Det är också roligt.

Men egentligen är det väl bara bra att SOLO uppmanar sina läsare till snällhet. Det stora problemet är att förgänglighet ligger i trenders själva essens. Att alla trender går över. Svänger till sin motsats. Stuprör blir bootcut, mini blir maxi, hobo chic blir preppy. Att det alltså, enligt logikens alla lagar, en dag kommer bli inne att vara elak. Svära åt sin brevbärare, slänga skräp på marken och ge hemlösa arga blickar. Hur ska jag då få tag i min kurslitteratur?