Sagan om den sexiga majskolven

Det var en gång en flicka. Hon bodde i en stad. Staden var som vilken stad som helst, och flickan var som vilken flicka som helst. Hon hade långt ljust hår, med en tydlig brun utväxt, och ett leende som aldrig tog slut. Hon drömde ibland om att vara någon annan. Hon brukade sitta i sitt fönster och titta ut mot världen. Världen som var så stor och full av möjligheter. Flickan hade en dröm, om att vara den skönaste flickan i hela staden. I drömmen var hon skön när hon vaknade, när hon gick osminkad till affären, och den allra skönaste flickan på festen. Hon var the Queen of Beauty, Mistress of Perfect Ass, Woman of Freaking Everything.

I samma stad, fast på andra sidan ån, bodde en pojke. Han var precis som vilken pojke som helst. Ibland drömde han att han var pojken med superkrafter. Han önskade att han var den skönaste pojken i hela staden. Att han kunde bli skön bara av att titta på sin relativt dyra klocka ett par gånger och sedan gnugga skägget mot nyckelbenet. Poff Så var han skön. När pojken var skön kunde han prata med vem om helst, hur länge som helst, aldrig osäker. Han var King of Speech, Master of Words, Man of the hour.

En sen, rå kväll i slutet av månaden som är den regnigaste på hela året, stod flickan, som önskade sig skönhet, i sin kammare och såg sig i spegeln. Hon tittade på bilden och den tittade tillbaka. Flickan i spegeln skulle gå på fest – den viktigaste festen på hela veckan. Hon drog i kjolen, den var kort. Hon ryckte i urringningen, den var djup. Hon kände sig lite obekväm, men det var det värt. Hon gav spegeln en sista blick, hennes utklädnad var bra. Hon var en sexig majskolv. nbsp;

Pojken, som önskade att han var skön, gick ut från porten och ut på gatan. Han skulle också gå på fest. Han visste att en flicka skulle dit. Hon hade att leende som aldrig tog slut och han ville höra henne säga smarta saker med de läpparna, för alltid. Han hade velat klä ut sig till något roligt, som skulle få henne att skratta. Men eftersom han visste att han inte var så skön, var det bäst att låta bli. Han vill inte riskera att göra bort sig. Han hade en kavaj, och en vit mask – som han höll i handen. nbsp;

De är på samma ställe. Hon ser honom, han ser henne. Hon undrar varför han inte säger hej. Han undrar varför hon sig ut som en banan i trosor. Hon känner sig ännu mer obekväm, börjar tvivla på att majskolvar bär högklackat. Han vet inte vad han ska säga. Hon vet att han inte säger hej för att hon inte är tillräckligt skön. Han bannar sig själv för att han inte är skön nog att ens hälsa. Hennes leende försvinner i blasten på majskolven. Han ångrar att han inte klätt ut sig till en het version av Harry Potter. Hon önskar att hon hade varit ett militärtält. nbsp;

Han tror att han tar ett steg fram. Hon undrar varför han tar ett steg tillbaka. Han vill så gärna. Hon vill så gärna. Men han tänker, ”hon vill inte ha mig, hon vill ha någon som är skön”. Hon tänker, ”han vill inte ha mig, han vill ha någon som är skön”. Han går. Hon går. nbsp; Och så levde de olyckliga och stereotypa i alla sina dagar.