Bort från tangentbordet

Jag hänger på mänskliga rättighetsdagarna på Kulturhuset i Stockholm. Det är lördagsförmiddag och på programmet står föreläsning med den karismatiska professorn i internationell hälsa, Hans Rosling. Han ska snacka global hälsa och fylla alla aktivisters obehagliga kunskapsluckor med upplysande diagram och tabeller. nbsp;

Det är trångt i föreläsningssalen och stämningen uppsluppen. Rosling är poppis. Även om vi inte har exakt koll på vad han ska prata om vet vi att det kommer vara bra. Det här är ett sammanhang för redan frälsta. Inbillar jag mig åtminstone.

Rätt som det är skiftar atmosfären i lokalen. Folk tystnar och vänder sig mot scenkanten där en man brottas ner av två stora säkerhetsvakter. Han sprattlar, gastar och gör motstånd, men är förstås totalt chanslös mot de två andra. Det ser otäckt ut. Som den trygghetsisolerade, naiva varelse jag är reagerar jag dock oklädsamt nog med tanken ”Det måste vara en set-up Det är på skoj, va?”. Men det är inte på skoj. nbsp;

En kvinna reser sig upp från sin plats och utropar: ”Vad är det som händer? Förklara er Jag accepterar inte den här typen av våld ” Vakterna föser mannen ganska hårdhänt mot utgången. En arrangör dämpar det upprörda sorlet och berättar vad som hänt. Mannen var flertalet gånger uppe på scenen och tog kontakt med Rosling under hans förberedelser. De bedömde mannen som hotfull. Arrangören poängterar att det är en mycket olycklig situation. nbsp;

Det blir en svinbra föreläsning, såklart. Under den en och en halv timme det varar hinner jag genomleva både skam, eufori och förvåning. Rosling pratar om vad han kallar ”att göra en halv Jimmy Åkesson”. Det frustrerande i att regeringen för att finansiera det viktiga av mottagandet av Syriens flyktingar plockar slantar från biståndspengapåsen. Varför från biståndet och inte från något annat, mindre brådskande? nbsp;

Inspirerad vill jag genast dela med mig av informationen. Berätta för alla jag känner, sprida en talande artikel på sociala medier eller kanske hamra ihop en krönika om alltihop? Så enkelt det tycks vara att stå upp för saker numera. På gott och ont. I en handvändnings klick visar du ditt engagemang och dina ståndpunkter genom att distribuera texter, klipp, arrangemang och uppror på nätet. nbsp;

Med risk för att låta som en dålig version av Ken Ring: Respekt till alla som på olika sätt, i stort och i smått protesterar mot orättvisor. Respekt till de som värnar om säkerhet, till arrangörer som tar sina föreläsare och besökare på allvar. Men framför allt. Respekt till de som bokstavligt talat och rent fysiskt – away from keyboard – ställer sig upp säger ifrån när något känns otäckt och fel. Det, är långt ifrån enkelt. nbsp;