När kommer min omvändelse?

Jag vaknar en morgon av att min kompis som är på besök skramlar omkring i köket. Vi har varit ute kvällen innan och jag orkar inte gå upp, utan tänker att hon nog hittar vad hon söker i skåpen. En stund senare när jag kommer ut och säger god morgon har hon just på ett mycket provisoriskt vis kokat kaffe i en av kastrullerna på spisen. Hon har kokat ett gammalt bryggkaffepulver som stod i kylskåpet, och klunkar nu i sig av det lagom osmakliga innehållet i koppen. Hon ser trött och blek ut, och jag drabbas plötsligt av dåligt samvete. nbsp;

Det är någonstans underförstått i vårt kaffeland, och kanske framför allt i vår kaffehalsande studentkultur, att jag ska ha kaffe hemma och självklart möjlighet att brygga det. Och jag vet inte om det var för att den gamla Gevalia-reklamen ”När du får oväntat besök” spelades upp om och om igen framför mina ögon, eller om det var på grund av en samlad känsla av alla gånger jag misslyckats med att bjuda på kaffe, som skammen blev så påtaglig den här morgonen.

Kaffet har funnits i Sverige sedan 1685 men har ändå inte kommit att bli en del av mitt liv. Detta trots otaliga oberoende prognoser från sakkunniga i min omgivning. nbsp; Vad jag därför allt oftare frågar mig är – så när kommer det ske? När kommer min omvändelse?

Den har inte kommit i seminariepauserna under mina tappra försök att sakta (mycket sakta ) smutta ur den heta pappmuggen från kaffeautomaten i Matikum. Den har tyvärr inte kommit under mina otaliga fikor, trots att jag provat så många kombinationer av socker och mjölk som jag kunnat komma på. Inte heller har den kommit på släktkalasen hos morföräldrarna. Där har jag i förtvivlan gjort allt för att undvika förnedringen i form av ett glas saft tillsammans med den yngre generationen barn, samtidigt som mina jämnåriga kusiner numera tilltalas som ”de vuxna kaffedrickarna”. nbsp;

Men allt detta förgäves denna nyvakna morgon i köket. För nu satt min kompis här oavsett och fick klara sig så gott hon kunde med sumpen i kastrullen medan jag gjorde min vanliga kopp te. Som vanligt tänkte jag: nästa gång, då blir det annorlunda. Då ska jag minsann bjuda på riktigt gott kaffe.