Stank – blev utskickad, fick choklad

Larmet ringer 05:30 och jag vaknar i mitt tält. Egentligen är det en helt vanlig morgon men den känns lite speciell, det är min 25:e födelsedag. Den australiensiska morgonen är kylig och när jag krupit nbsp; ur tältet gör jag direkt upp en eld. Jag hör hur en flock dingos ylar i närheten av lägret. Det känns lite mystiskt.

Jonathan, min äventyrkompis, och en cyklist vid namn Shane som har tältat med oss för natten kommer ur sina tält. Vi står samlade runt elden och de tar ton och sjunger ”Happy birthday ” Jag får kakor och andra ätbara presenter.

Vi befinner oss mitt ute i öknen, på en sträcka som heter Nullarbor vilket på latin betyder ”trädlöst”. Vi har kommit ungefär halvvägs på vår 400 mil långa resa på rullskidor från Sydney i öst till Perth i väst. Just idag kan jag nästan se mig själv utifrån; att jag står här ute i öknen på ett par rullskidor med en barnvagn bakom mig som jag drar all min utrustning i, ja det känns ganska flummigt.

Vi kämpar våra första fem pass längs de ändlösa raka vägarna under förmiddagen och vid lunchtid rullar vi lite lägligt förbi ett ”roadhouse” – en bensinstation. Jag vill fira lite eftersom det är min födelsedag, så vi stannar till för att käka på restaurangen. Det får bli en stor portion ”fish and chips” men jag hinner nätt och jämt äta upp min mat innan restaurangägaren kommer fram till oss. Han säger med en bestämd ton: ni måste lämna restaurangen, ni får tyvärr inte vara kvar här inne… Ni stinker

Jag blir lite ledsen – det är faktiskt bara tre dagar sen vi duschat, så det känns lite oberättigat. Vi slänger i oss maten och lämnar restaurangen omgående. Vi har fortfarande fyra pass kvar att rulla. Under det sista passet stannar en bil vid vägkanten och en svensk tjej kommer ut och ger mig choklad från Ikea. Den bittra eftersmaken av den snäsiga restaurangägaren drunknar med ens i chokladens sötma.

Så ”all in all” en bra men annorlunda födelsedag

Resan på 400 mil tog oss 82 dagar.