”Trovärdig fiktion och otrovärdig verklighet ”
Det stundande amerikanska presidentvalet har fått dramaserien House of Cards att åter ockupera mina tankar. Det är imponerande hur man lyckats skapa ett politiskt drama som både känns spännande och verklighetstroget på samma gång, eller så har jag förutfattande meningar om att politik egentligen är trist. Kevin Spaceys fenomenala skildring av Frank Underwood, hämningslös politiker och antihjälte, ligger dock väldigt långt ifrån den person som är den sanna skurken i årets presidentval, Donald Trump.
Även om båda dessa karaktärer (Trump må vara verklig, men han är fortfarande en karaktär) delar ett personlighetsdrag, nämligen en total avsaknad av moraliska skrupler, så är de varandras motsatser i andra avseenden. Medan den ena är obehagligt beräknande i alla sina handlingar, så är den andra känd för sin improvisatoriska framtoning. Detta oberäkneliga drag hos Trump får många av hans supportrar att hävda att han, till skillnad från andra politiker, är ”äkta”. Ja, årets val handlar i stort sett om ifall man föredrar en småfejkad standardpresident, eller en äkta skitstövel.
Det som verkligen slår mig, är hur många av de politiska spelregler som ofta styr intrigen i House of Cards fullkomligt negligerats av den republikanske presidentkandidaten i detta val. Underwood måste ständigt balansera på den tunna tråd som svajar mellan hans politiska mål och det amerikanska folkets opinion. Han måste gömma sina verkliga planer bakom en mask, spela det försiktiga spelet. Trump struntar totalt i detta. Han är en politisk ångvält. Därför tilltalar han vissa, och skrämmer livet ur andra.
På något vis så skulle världen kännas mer logisk om allting var omvänt. Om det var Frank Underwood som kandiderade till president i USA, och Donald Trump som var en påhittad figur i en netflixsserie. Den främsta skillnaden skulle vara att en sådan serie skulle kritiseras för att vara allt för makaber och osannolik.
