Ode till power metal
Jag har tidigare påpekat att jag inte gillar hösten och vintern. Fast jag får ofta höra att ”du som är från Norrland, du borde ju vara van!”. De som säger det har missat poängen med att jag har flytt söderut. Men då jag fortfarande bor ”north of the wall”, så måste jag ju hitta saker som gör att jag tar mig igenom eländet. Jag ska berätta om en av de sakerna.
Av någon anledning gillar jag att lyssna på power metal (är inte genre-nörd, bryr mig inte jättemycket, men jag tänker på det som klassisk musik med distade gitarrer och falsettsång).
Jag tror det började med att jag lyssnade på brorsans musik när jag var yngre, säkert för att vara häftig. Men just power metal-låtarna fastnade, och har hängt med till och från sedan dess. Framför allt får jag alltid en ingivelse att damma av dem på hösten. Tänk er Tolkien, George R. R. Martin, myter, sagor och dylikt fast i musikform, framförda av långhåriga, skäggiga män med tajta (?) byxor som sjunger i falsett. Med bandnamn som ”Avantasia” (det mytiska Avalon + Disney’s Fantasia) och låttitlar som ”Piper at the gates of dawn”! Hur kan man behålla sitt dåliga humör och inte bli löjligt glad av detta!?
Jag tror det är kontrasterna. Det är något med vuxna män som skriver låtar med sagotema och sjunger i falsett. Inte bara melodierna utan även sagotexterna förflyttar mig ifrån häret och nuet (jag vet, man ska vara ”här och nu” hela tiden, det står i alla självhjälpsböcker och i tidningar numer, men det skiter jag i för jag tar alla chanser att fly medvetenheten om att det är kallt och jävligt). Och det tar mig ju igenom vintern.
Jag är inte desillusionerad, jag är fullt medveten om att det är en rätt konstig grej att välja att skriva. Men min mor har sagt att jag ”alltid har varit annorlunda”. Det har tagit ett tag för mig att inse det, men jag är helt ok med mitt "weird". Och det är en rätt så befriande känsla. Kanske hjälper det att jag inte tycker om människor och därför, tillsammans med stigande ålder, bryr mig mindre och mindre om vad andra tycker om saken.
Anledningen till att jag berättar det här är att du som läser ska förstå varför jag, som ju proklamerat mitt förakt för denna tid på året, går omkring och ler emellanåt ifall du skulle råka se det. Och för att du kanske också inspireras att "embrace your weird". Kanske upptäcker även du power metal som medicin för årstiden. Rock on!