En distansvärds bekännelse
Du har säkert sett mig eller någon av mina kollegor på campus. Vi går där iklädd våra röda västar och uppmuntrar människor till att hålla avstånd och följa de direktiv och riktlinjer som finns för din skull. Men vi är också vanliga studenter. Veckan innan höstterminen började läste jag på Studentportalen att min kurs skulle ges på plats då vi var så pass få studenter på kursen. Sen tänkte jag att jag inte skulle vara mer på skolan än nödvändigt denna kommande terminen. När jag sen sökte distansvärdsjobbet första veckan på terminen insåg jag att min plan om att vara mest hemma gick i kras. Anställd blev jag och sen började jag träffa massor av människor på avstånd. Allt från väktarna som dricker kaffe i personalrummet till intendenten på mitt campus. Jag har nästan lärt mig vad hen har för arbetsuppgifter nu. Vaktmästarna och bibliotekets skyddsombud blev jag snabbt vän med för att sen läsa om mina arbetskamrater på andra campus i olika kanaler i massmedia. Receptionisterna på campuset är också väldigt trevliga och en gång lämnade jag in en dator där som vi hittade i korridoren. Jag har även blivit kompis med de studenter som alltid sitter i samma klassrum varje dag och pluggar på mitt campus. Två av er skrev även ett fint meddelande och satte på dörren en dag (se bild).
"Någonting jag har lärt mig och uppskattar är faktiskt att många vill göra rätt."
Jag har också varit med på skyddsrond och ett skyddsombudsmöte, någonting som jag inte trodde att jag skulle få vara när jag sökte jobbet. Dessa möten var väldigt värdefulla och det känns skönt att åtgärder har vidtagits efter dem. Jag har förbrukat minst två liter av skolans handsprit och släpat runt stolar över halva campus. Självklart vill jag hålla mina händer virusfria, men samtidigt vill jag möblera för att underlätta för dig som student. Någonting jag har lärt mig och uppskattar är faktiskt att många vill göra rätt. Därför bär jag gärna stolen så att det blir lättare för nästa grupp att göra rätt. Som distansvärd fick jag också iklädd min röda väst åka till Enköping för att agera korridorvakt på högskoleprovet. Mellan dessa distansvärdsturer (3*45 min/dag) har jag suttit med näsan i skolboken, för om du ska arbeta drygt 11 timmar i veckan gäller det att ligga i för att hinna med skolan. Som tur var har ju hösten varit väldigt tom på evenemang så därför har jag hunnit med både jobb och skola. Men dessa 11 timmar arbetstid är definitivt värt det. Dels när jag lönerapporterar, men också naturligtvis för att studenter och anställda faktiskt flyttar sig isär så fort jag kliver in i klassrummet och säger: "Hej jag jobbar som distansvärd. Folkhälsomyndigheten uppmanar till avstånd och så gör även jag och mina kollegor. Därför uppmanar jag dig till att plugga hemifrån så att jag slipper träffa på dig vid ett på tok för litet bord på campus."
När denna pandemi är slut kommer jag sluta att gå runt på campus och samla på mig minst 10 000 steg per dag. Jag kommer att fortsätta plugga på min utbildning och vaktmästarna på mitt campus har skämtat om att hänga upp den röda distansvärdsvästen i taket i korridoren som ett minne av pandemin. När pandemin är över ska jag gå dit och leta efter den.
Den anonyma distansvärden i den röda västen
