Livets nät
Detta är mitt första minne av beslutsångest. Vad jag slutligen kom fram till har jag glömt, men jag minns så väl det svåra valets vånda. Så här i backspegeln är anekdoten mest intressant som tidsmarkör: hade scenariot ägt rum fem år senare hade vi kunnat spela in julkalendern på video. Idag kan man säkert se julkalendern på webben när man vill.
Ja, jag vet att det är patetiskt, för att inte säga urlöjligt, när folk som inte ens fyllt trettio pratar om hur gamla de har blivit. Men när jag tänker på den tekniska utveckling som skett under min livstid kan jag inte låta bli att känxna mig som en åldring. Milstolpar jag minns innefattar familjens fax, den lömska mikrovågsugnen, cd-spelaren, min första mobil (en begagnad banan), samt förstås det första mötet med ett primitivt internet. Fruktlösa chattförsök. Den försigkomna klasskamraten som redan år 1996 träffade en kille online. (Det var helt självklart att vi skulle pussas med detsamma när vi väl sågs, berättade hon sedermera, medan vi andra stod och gapade i klentrogen häpnad.)
I närmare sju år pluggade jag vid Uppsala universitet. De första fyra åren hade jag inte internet hemma, bara en gammal mac som jag köpt för 500 kronor (inklusive skrivare) av en kompis. Trots begränsade möjligheter till informationssökning i hemmiljö lyckades jag bland annat producera en c- och en d-uppsats under dessa år. Kanske hade jag inte klarat av det om dagens utbud av distraktioner - mejl, bloggar, forum, facebook - funnits till hands då. En sak är säker: jag hade garanterat gjort bort mig ännu oftare om jag kunnat logga in på msn när jag kom hem efter ännu en misslyckad jakt-på-livets-mening-kväll på Norrlands.
Var det då alltså bättre förr? Nej Om jag idag tvingades välja mellan internet och, säg, mitt lillfinger, så skulle fingret ryka med en gång. Jag förstår inte längre hur man fick saker gjorda utan internet. Hur fick man bakgrundsfakta till tidningsartiklar? Hur länge tog det att översätta en roman när man inte kunde kolla upp kulturspecifika fenomen på google? Hur klarade man av att arbeta hemifrån när man inte kunde chatta i en timme med sin likaledes hemmajobbande kollega om hur penis böjs på latin? Visst är det lätt att bli civilisationskritisk när ögonen värker i otäck samklang med stjärtmuskulaturen efter tre bortslösade facebook-timmar, men fördelarna överväger nog ändå. Tror jag.
