Moder Svea stannar inte hemma
Vad är fosterlandskärlek? En utvecklad form av egendomskänsla. Det är mitt land och därför är det bäst. Så skrev August Strindberg.
Och det händer då och då här i Storbritannien att jag känner Moder Sveas dunkande puls i kroppen, känner att Sverige faktiskt är det bästa av länder. Emellertid finns det ett par saker om Sverige som britter inte förstår:
Hur det kan vara varmare inomhus i Sverige på vintern än i Storbritannien (Isnt it colder in Sweden? Jo, men eftersom Sverige är ett i-land har vi lärt oss hur man isolerar).
Strindbergs storhet. De vet inte ens vem han är (plats för rått skratt).
Pappaledighet.
Nyligen deltog jag i ett seminarium om pappaledighet för fjärdeårsstudenter i svenska på Department of Scandinavian studies. Utifrån en artikel om individualiserad föräldraförsäkring skulle vi diskutera den svenska synen på jämställdhet. Artikelns budskap var att så länge endast kvinnor är beredda att offra år av sin karriär på föräldraskap, kommer män och kvinnor att särbehandlas på arbetsmarknaden. Jag förväntade mig en död diskussion då det för mig var helt uppenbart att artikelförfattaren hade rätt. Ha Föga anade jag hur fästa britterna är vid sina hemmafruar. Medan Sverige toppar jämställdhetsstatistiken ligger Storbritannien bara på en åttondeplats. Det är en mycket större skillnad än man kan föreställa sig. Och statistiken talar sitt tydliga språk:
I Storbritannien arbetar 63 procent av kvinnorna och de flesta arbetar deltid.
I Storbritannien har pappor rätt till max 8 veckors betald ledighet med sitt barn. Vanligast är dock att man nöjer sig med ett par dagars ledighet i anslutning till födseln.
I Storbritannien tjänar kvinnor alltifrån 53 till 69 procent av det männen tjänar, trots att de i princip har samma arbete.
Kvinnor i Storbritannien kommer, med nuvarande ökningstakt, att få vänta flera generationer - i 187 år - innan lönegapet till de manliga kollegorna slutits.
Men försök förklara detta för brittiska studenter som är uppvuxna i ett land där mammorna i regel stannar hemma, packar skollunch bestående av vinägerchips och majonnäsmackor i 19 år, för att, när barnen flyttar ut, fylla tomrummet med att bli proffsbloggare på heltid (till exempel). Brittiska studenter kan helt enkelt inte se hur ett system som bygger på att det finns hemmafruar får konsekvenser för jämställdheten på arbetsmarknaden. Och för hemmafruarna själva. Jag har alltid mått bra av att min mamma stannade hemma med mig, Pappor kan inte stanna hemma eftersom de måste försörja familjen, Min mamma trivs med att slippa jobba.
När jag hör sådana argument är jag böjd att hålla med vår internationellt okände författare August Strindberg: Månget äktenskap är en dödsdom som verkställs år efter år.
För jag undrar hur bra din mamma trivs om familjeförsörjaren drar och hon står utan arbetslivserfarenhet och utan pension. Troligast är väl att hon fryser ihjäl när hon inte kan betala elräkningen eftersom ni fortfarande inte har lärt er att isolera husen ordentligt.
