På toa kan alla höra dig skrika
Folk som skriver och kissar, sedan en tid tillbaka är de mina vänner. Gå till Carolina Rediviva och förstå varför. Det var mitt i en svettig pluggperiod som jag ratade läsesalen och flydde till toaletten. Stirrade apatiskt på den vita väggen och bad om räddning. Så lyfte jag blicken och började skratta: Magnus är min stod där. Och så ett svar: Man kan väl inte äga en människa? Stackars Magnus..
Vertikalt och horisontellt, på kakel och fogar. Överallt text, och jag fortsatte läsa. Plötsligt fann jag mig mitt i ett mindre forskningsprojekt där jag metodiskt inventerade toalettskrifter. För detta var vishetens källa Här fanns allt ifrån frågor om filosofi, till kommentarer om lejon i den textila konsten. Inte helt oväntat dominerade visserligen kärleksbekymren. Men inte bara i form av klagovisor. Nej, här erbjöds även en universallösning: bli lesbisk.
Mellan korta utrop som Yeah baby yeah såg jag klottret utvecklas till långa diskussioner. Rop på hjälp besvarades med varierande finkänslighet. Frågan När ska allt detta gå över? fick svar från en tröstande själ: Ge aldrig upp. Du är underbar. Och så en tredje: Hur vet du det? Hon kanske är knäpp hehe?.
Bland de mer absurda aktörerna märktes de moraliska väktare som skrivit: Sluta klottra . Eller de litet mer positiva: Varför skriver ingen här? Jag gör det Detta var förstås fascinerande - klotter som reflekterade över sig själv
Det här är första gången jag skriver något på en toalett berättade någon. Och fick respons: Keep up the good work
Efter textinsamlandet gav jag plats åt en stunds reflektion. Borde inte toalettskriften ha förlorat sin funktion bland bloggportaler och uppdaterade nätcommunities? Min undersökning gjorde att jag snabbt fick avslå denna tes. Kakelväggarna verkade, trots sina utmanare, ännu axla rollen som en Public Sphere. En vit vägg: ett forum för diskussion. Detta faktum framkom inte minst i de opinionsbildande rösterna. Här fanns alltifrån Stoppa terrorn mot rökare till Filmjölk är inte en fullgod middag och Nätbrynja är sexigast. Här syntes även klotter av uppmanande slag, såsom Ge en jurist en kram och Väx upp. Väx upp och hata män .
Toalettens ställning som mötesplats verkade obestridlig. Och starkast av alla orsaker att klottra föreföll viljan att offentliggöra sina problem. Att producera lägesrapporter för allmän beskådan, med korta, nästan dagboksliknande partier. Detta klotter verkade för skrivaren spela en terapeutisk roll, och för läsaren: ge en känsla av samhörighet. Många hade tagit chansen att ge kommentarer och hjälp.
Toaletterapi Jag kunde inte låta bli att tycka att det var fint. Och jag omfamnade ett faktum: Toaletten är en biktstol där vi alla delar sits. Beviset stod att läsa på väggen bredvid: A poop? Yup.
