Språket, städningen och samvetet

Adekvat. Applicera. Artificiell. Högst vanliga ord. Men inte är det ord jag använder i min vardag. Eller, har inte använt i min vardag som icke-student. Under min långa frånvaro från universitetsvärlden hade jag glömt det här med språket. Att det talas och, framförallt, skrivs på ett särskilt vis. Inget konstigt i det, så är det på många håll i samhället och inom olika yrken. Men när man inte är van så låter universitetsspråket faktiskt rätt snobbigt. Onödigt svårt. Exkluderande, på ren svenska. Innan man förstår att det finns ett syfte: att vara så specifik som möjligt. Lustigt nog så infann sig samma känsla när jag började med keramiken. Den klump med lera som sätts på drejskivan kallas klös på keramikfackspråk. Det heter helt enkelt klös. Varför det heter så vet jag inte, men jag säger inte lerklump längre. Och jag säger adekvat när jag anser det vara adekvat

Jag tror att många studenter med mig känner igen sig i att det aldrig är så rent hemma som när det är dags för tenta eller något annat som kanske inte är så lockande. Garderober städas ur, böcker dammtorkas och ugnen får sig en rejäl rengörning. Härligt, man känner sig så duktig Fast har det inte blivit gjort på hur-länge-som-helst så kan det gott vänta lite till. Studierna har faktiskt en deadline. Blir man inte klar i tid så tenderar man att inte bli klar alls. Eller åtminstone skaffa sig merarbete. Helt i onödan. Utan att skryta kan jag berätta att ovanstående fenomen inte gäller mig längre. Om det beror på att jag blivit klokare med åren, det faktum att jag har ett barn som kräver sitt eller på att jag känner mig otroligt motiverad vet jag inte. Förut kunde jag plugga imorgon. Eller en annan gång. Eller sen. Nu måste jag läsa när jag har tillfälle och jag gör det också. Att beta av och känna att man ligger bra till i tiden är minst lika tillfredsställande som renskurade garderober

Jag är inte bara student, jag är också mamma. Samvetet kan få jobba hårt, för att studierna blir lidande eller för att jag tycker att jag försakar min son. Men fördelarna överväger. Jag är mer effektiv och mer motiverad. Som student på C-nivå så styr jag också i stor utsträckning över min egen tid. Eftersom mina föräldrar bor i Uppsala har jag kunnat ta med mig min son dit, till glädje för honom och för dem. Jag har fått barnvakt medan jag varit på seminarier och min sambo har fått egen tid hemma i Leksand. Han kan damma böckerna om det nu är nödvändigt. Den bästa av världar finns ibland