Vad äter du när ingen annan ser?

Mat är i alla högsta grad en social företeelse och idag äger nästan alla möten rum kring just ätandet. Man träffas över en fika, äter lunch ihop med kursarna, myser tillsammans med tacos eller frossar i godis på fredagskvällen.
All mat är dock inte socialt acceptabel . Den måste därför förtäras i ensamhet eftersom dess innehåll eller kombination av smaker är alltför motbjudande för att visas offentligt.
Det äckliga kan handla både om innehållet, men även om sättet att äta det på. Att sitta i kalsonger framför datorn och äta en Billyspizza, för att sedan få brännsår på knäna av det heta microvärmda fettet som droppar ner på kroppen, är ett exempel på förtärande av mat som inte skulle passa sig i andras sällskap. (Frågan är om det passar sig över huvud taget?) Att bre jordnötssmör eller Nutella på frukostmackan är helt okej, men att ta en sked och äta direkt ur burken är det inte.

Ibland behöver det inte vara själva sättet att äta maten på som är suspekt, utan istället dess innehåll. En god vän till oss äter till exempel så kallad ”rismjölk” och har inga problem att äta det varje dag. Denna rismjölk tillagas helt enkelt genom att ris av valfri sort kokas för att därefter blandas med kall mjölk och kryddas med en nypa salt. Ett annat, mer vanligt förekommande exempel, är välling. Denna vetebaserade vätska åt (drack?) vi alla när vi var fem år. Men är det något du stolt skulle visa upp i din matlåda idag? Det finns också skräckexempel på sallad bestående av majs, mögelost och kall falukorv. Eller vad sägs om att äta ett helt paket bacon – rått och direkt ur förpackningen?
Bara för att maten innehåller konstiga smakkombinationer eller äts på ett konstigt/ovärdigt sätt betyder inte det emellertid att njutningen uteblir. Ibland kan det där baconpaketet vara just det du är sugen på och kanske till och med det du behöver. Kanske är det bara kroppens sätt att signalera ett näringsbehov.
Antagligen har vi bara skrapat lite lätt på ytan kring detta ämne – mörkertalet är stort och tabut likaså. Det krävs ett enormt kurage för att ”komma ut” och avslöja sin hemliga drog, Vad ska pojkvännen tycka? Vad ska föräldrarna säga? Kommer jag kunna behålla mitt jobb?

Okej, nu drog vi det kanske lite väl långt. Men varför ska man egentligen behöva skämmas för det man äter? Så länge du tycker det är gott så kör på Njut av dina laster och var stolt över dem
Vi vill härmed uppmuntra er alla att komma ut. Berätta för oss, vad äter du när ingen annan ser?

nbsp;