Mat och magkänsla

Du går på stan och letar efter en ny tröja. Plötsligt dyker en gammal kompis upp på gatan. Ni pratar på om ditt och datt och hon frågar om du har lust att ta en fika. Eftersom du egentligen inte har något speciellt du måste göra så går du med på förslaget. Ni fikar tillsammans i ett par timmar sedan skiljs ni åt med en kram och ni går era skilda vägar. På vägen hem känner du dig olustig, som om allting känns lite på tvären. Du tänker på din gamla bekant. Hon är snygg och följer senaste modet, hon har 600 vänner på Facebook och är syns överallt. Så det kan inte vara hon som är orsaken till din olust. Eller kan det?

Vad har det här att göra med mat, tänker du kanske nu. Jo, det är nämligen så att vissa typer av mat kan likna dessa människor väldigt mycket. Det finns stunder i livet då vi måste inse att det andra har lärt oss om vad som är bra eller dåligt för oss inte längre stämmer, eller kanske aldrig har stämt.
Under en människas uppväxttid handlar en stor del av livet åt att lära sig sociala koder och normer. Mycket av tonåringens fokus ligger på att passa in så mycket som möjligt. När det gäller kompisar, klädstil, musik, intressen och även mat, även om det kanske inte känns lika självklart. När jag som tonåring satt på ett café så var det självklart att jag som de andra beställde in en stor latte, även om det fick mig att gå upp i varv som ekorren i ”På andra sidan häcken”. (För er som inte sett denna eminenta film så refererar jag till en ekorre som får i sig en massa socker och blir bananas. Samma fenomen kan på observeras på valfritt barnkalas efter tårtan och fiskdammen.) Jag skulle aldrig ha drömt om att beställa ett glas saft och riskera att vara annorlunda. Latten är som den där gamla polaren: den ser bra ut, är modern och trendig, har många anhängare och verkar populär …

En del av att vara en egen, självständig individ handlar om att börja tänka själv och känna in: Vem är jag? Vad vill jag? Vad tycker jag om? Hur känns det här för mig? Och det gäller såväl den där kompisen som omedvetet får mig att må dåligt, som kaffet som ger mig diarré eller vad det nu kan vara. Även om andra i min omgivning verkar kunna umgås med henne eller pimpla 10 koppar svart utan att blinka, så kanske det inte fungerar för mig. Det handlar om magkänsla på olika sätt, att känna in sig själv i olika situationer, med olika människor eller efter att ha ätit olika saker. Varje interaktion med vår omgivning vare sig utvärtes eller invärtes kommer att generera signaler till oss som vi sen får tolka.
Sen är det ju ibland så att man efter att ha känt efter upptäcker att, åh nej, även om jag älskar glass så får det mig att må rätt trist. Då är tricket att inte låta sig nedslås, allting du gillar går i stort sett att hitta nya versioner av som du tycker om och som samtidigt känns bra i magen. Men andra gånger kan det vara så att det är smaken av syntetiskt snusk man gillar, typ Cola light, och då är melodin att inte äta eller dricka det varje dag utan njuta av det vid festliga tillfällen. Det är det du äter ofta som gör störst skillnad när det gäller din hälsa och ditt välmående.

nbsp;