Myten om korridorslivet

Det ligger ett romantiskt skimmer över det här med kollektivboende. I filmer som Moodysons ”Tillsammans” och Klapischs ”Den spanska lägenheten” serveras vi samboskapets lycka. Visserligen sker vissa förvecklingar men dessa är enbart där för dramaturgins skull – schismerna löser sig alltid i finalen. Kontentan av det hela är allt som oftast att det är så underbart att bo tillsammans att man ratar oxfilén till förmån för havregrynsgröt, bara man får ynnesten att sleva i sig den i gott sällskap.
Något som får betydligt mindre plats i den här typen av kollektivförskönande filmer är alla små irritationsmoment som växer i takt med diskberget. I filmens värld behöver aldrig skådisarna ställas inför sanningen bakom den senaste tidens tallriksbortfall. Där kommer nämligen ingen ut från sitt rum med en hel veckas intorkad skörd av porslin. Och varför är det aldrig någon som smiter undan veckostädningen i filmen? Eller köper mystiska ostar som smittar alla andra matvaror i kylskåpet med pestlukt?

Nej, sådana till synes bagatellartade företeelser ges inte plats på filmduken. Om det är stökigt i filmen begränsas röran till en spetsbehå som fastnat i en lampa. För medan jag i verkligheten tjurar över kvarlämnade makaroner i vasken ägnar filmkaraktärerna all sin tid åt att ligga lite med varandra, komma på att det är ett problem och sedan troligen ligga lite till. Kanske dansa nakna i köket. Bra mycket roligare än verkligheten, för här skulle man få knapra magsjuketabletter resten av livet om man så bara vågade sig på en bar fot på det brunklibbiga köksgolvet. nbsp;
Missförstå mig rätt. Det finns många positiva sidor med att bo i korridor. Potatisskalandet blir lite roligare när man har sällskap och man får vänner man kanske inte skulle ha träffat annars. När vi utbyter mattips, när jag får hjälp med kedjan som hoppat av cykeln, när jag egentligen är för trött för att socialisera men ändå vill ha folk runt omkring – då är korridoren i studentghettot Flogsta ett riktigt trevligt ställe att bo på. Men en mör oxfilé i en egen etta hade suttit bättre.

nbsp;