Studenterna och stålarna
I mars presenterar den studiesociala kommittén sitt betänkande, som enligt utredningsdirektiven ska föreslå åtgärder vad gäller studerandes ekonomiska och sociala situation. Den kanske viktigaste frågan i sammanhanget gäller studiemedlets nivå. Frågan är hur stora förändringar vi kan vänta oss. Kommitténs ordförande Roger Tiefensee, c, har sagt att man kommer att föreslå en höjning av studiemedlet, men inte med hur mycket. Med tanke på att det rör sig om en parlamentarisk kommitté, där företrädare för samtliga riksdagspartier ska komma överens om förslagen, bör man kanske inte hoppas på att det blir de 900 kronor extra som studentrörelsen önskar.
Sveriges förenade studentkårer (SFS), fackförbundet TCO och den studentfackliga organisationen Tria har frågat 2 000 studenter om de frågor som utredningen berör, däribland studiemedlet. Nio av tio svarande anser att beloppet behöver höjas, slår man fast. Okej, det är en ganska billig poäng, ungefär lika överraskande som om Svenskt näringsliv skulle basunera ut att nio av tio företagare vill ha mindre regelkrångel. Men det finns bättre skäl för en höjning än studenternas egenintresse. Argumenten kan vara värda att upprepa, inte minst eftersom våra makthavare gärna lägger ut dimridåer för att skymma sikten i denna fråga. Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg antydde exempelvis i en riksdagsdebatt i höstas att de som klagar på att studenterna halkar efter ekonomiskt inte skulle vara medvetna om att studiemedlet regelbundet räknas upp efter konsumentprisindex (KPI). Det är märkligt att en minister kan komma undan med sådana fräcka försök att blanda ihop korten.
Studiemedlet räcker nog för all del till ungefär lika mycket tandkräm och makaroner idag som för 20 år sedan. Men KPI är inget heltäckande mått på samhällets ekonomiska utveckling i stort. Det är ett faktum att studenterna har halkat efter i jämförelse med reallöneökningarna under samma period. Studenterna har alltså fått det betydligt sämre ställt i jämförelse med löntagarna. Dessutom har hyrorna - som för de flesta studenter är den största utgiften - dragit iväg rejält i förhållande till prisutvecklingen i övrigt. För många har boendekostnaderna helt enkelt blivit outhärdliga. (Läs mer om det på nyhetsplats).
Det är hög tid att de som tycker att dagens studiemedelsbelopp är alldeles utmärkt avkrävs argument för sin uppfattning. Man kan tycka att bara de som för tillfället arbetar ska få ta del av tillväxten, ja, man kan rent av hysa den uppfattningen att det bara är bra om det blåser lite snålt i samhället. Men då bör man tala klarspråk, och det är det få som gör.
... För övrigt har utbildningsdepartementet till sist satt ut ett datum för sin proposition om ett avskaffande av kår- och nationsobligatoriet. Den 10 mars ska det ske. Vad propositionen kommer att innehålla i detalj vet vi inte i dagsläget, men säkert är att kårer och nationer kommer att få bråttom att ställa om till de nya förutsättningarna om obligatoriet ska hinna slopas före valet 2010.
