Onormalt luddigt
När hyresgästen flyttade ut fanns det 90 borrhål i väggarna. Hyresvärden ville därför ha ersättning för omtapetsering. Gävle tingsrätt konstaterade att borrhållen var skador men att hyresgästen inte varit oförsiktig i själva borrandet. Rätten påpekade också att hyresvärden inte invände mot hyresgästens påstående att hon hängt upp saker på väggarna i normal omfattning. Hon hade inte informerats om andra upphängningsmetoder eller om inskränkningar i rätten att hänga upp saker. Hon hade därför inte varit oaktsam.
I Västerås tingsrätt hade en hyresgäst gjort 24 plugghål för att sätta upp en spegelvägg. En sådan ansamling av hål går inte att tolerera, fastslog rätten. Till skillnad från Gävle tingsrätt brydde man sig inte om ifall hyresgästen hade varit oaktsam i sitt borrande. Gävle tingsrätt diskuterade å sin sida inte hur många hål i väggen som är okej, trots att hyresvärden menade att det var mängden hål som var problemet.
Rättsfallen återges i juriststudenten Linnéa Ahlborns examensarbete. Det tycks som att så länge en hyresgäst inreder på ett normalt sätt och inte är oaktsam i själva inredandet är skador som uppstår att anses som normal förslitning, förutsatt att inredningen inte orsakar 24 hål i en och samma vägg, skriver hon lakoniskt.
Hyresgästers skadeståndsskyldighet för onormalt slitage har flera gånger varit på tapeten i Ergo. Bland annat har frustrerade efterfakturerade studenter klagat på bristande information från Studentstaden. Sedan dess har Studentstaden tagit fram en broschyr där hyresgästerna uppmanas att undvika fettfläckar och hål i väggarna. Men som synes är det svårt att gå ut med saklig information eftersom hyresvärden har lika stor anledning till förvirring som hyresgästerna. Vad är det egentligen som gäller? Linnéa Ahlborn går i sitt examensarbete metodiskt igenom lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin.
Hyresgästen är inte skyldig att återlämna lägenheten i samma skick som den mottogs. Exakt hur långt vårdnadsplikten sträcker sig är dock svårt att säga. Hyresgästen ska ersätta skador som han eller hon har vållat. Vållande kan vara uppsåtligt men i bedömningsfrågor är frågan oftast om hyresgästen varit oaktsam eller ej. Avvägningen avgörs av risken för skada, den sannolika skadans storlek, möjligheten att förhindra skadan och kostnaden eller besväret för att undvika skadan.
Nästa stötesten är bevisbördan. Det är upp till hyresvärden att bevisa att skador uppkommit under den tid hyresgästen har bott i lägenheten. Om så är fallet läggs bevisbördan istället på hyresgästen, som antas ha vållat skadan om inte han eller hon kan bevisa motsatsen. Det innebär att hyresvärdens bevisbörda är betydligt lättare än allmänt inom skadeståndsrätt. Vad gäller ansvaret för skador orsakade av andra än hyresgästen själv - barn till exempel - går de rättslärdas åsikter isär. Vissa menar att hyresvärden får finna sig i att hyresgästens barn gör några ritmärken på väggen medan andra anser att hyresgästen ska hållas ansvarig för sådan uppsåtlig skadegörelse.
Mot denna bakgrund är det inte konstigt att det är svårt att förutsäga hur en domstol kommer att bedöma skador i en lägenhet. De olika tingsrätternas bedömning går isär både vad gäller tillvägagångssätt och resultat, skriver Linnéa Ahlborn, och det går inte att fastställa en definition av onormalt slitage. Rättssäkerheten för både hyresgäster och hyresvärdar brister.
En tredjedel av alla svenskar är också hyresgäster; bland studenter är siffran betydligt högre. Det är ovärdigt en rättsstat att människor ska behöva sväva i ovisshet om vad som gäller kring en så central del av livet som den egna bostaden. Dags att reda ut frågetecknen.
