Goda råd är alltid dyra

”Jag känner en snubbe som är bra på det här...”
Den meningen är det numera skottpeng på om den uttalas i närheten av Ergoredaktionen. När vi satte igång med sisyfosprojektet att göra om vår hemsida för ungefär två år sedan erfor vi många besläktade versioner av det uttalandet:
”Det är enkelt om man...”
”Det behöver inte kosta någonting om man bara...”
”Jag har gjort en liknande grej innan, och det var inga problem.”
Skönt ändå att någon bara kunde pejla av läget på vår hemsida och snabbt konstatera vad som behövde göras och att det inte var så svårt. Eller inte.
Det visade sig ju ganska snart att det inte var ”enkelt om man bara...” och att det visst behövde kosta någonting. Det finns en anledning till att de som jobbar med data har hög timpenning, för de kan de saker som vi plebs tror är enkelt att fixa, men vet att det inte är enkelt att fixa. Dunning-Kruger-effekten (den som är inkompetent är oförmögen att förstå att den är inkompetent för att den är inkompetent) visar sig vara lika applicerbar i IT-sammanhang som i alla andra sammanhang. Jag undrar om inte roten till problemet är att man blir uppmuntrad av helt fel personer vad gäller ens kunnighet? En förälder, äldre släkting eller allmänt ointresserad/lat person ber en typ koppla deras mejlkonto till ett annat konto, eller något likaledes trivialt för den som läst en kurs i datorkunskap på högstadiet, och helt plötsligt blir man hyllad som datakingen, kanske en hacker rent av. Och man tror på det och får sedan alla andra att tro på det. Snart är man den där snubben som någon känner och som är ”bra på det här.”

Jag vill bara säga att om ni tror att ni är bra på något så är ni förmodligen inte det, för de som på riktigt är bra vet hur mycket de har kvar att lära. En livsvisdom i allmänhet – varsågoda.

Men nu var det ”data” vi snackade. I artikeln Lång dags färd mot webbplats har min kollega Sandra försökt reda i varför så mycket har gått snett med sidan Uppsalastudent.com där man ska kunna registrera sig som medlem i nationer och kårer. Jag försöker liksom inte frånta inblandade parter ansvar för haveriet, men skulle någon efter att ha läst den texten tänka att det där projektet hade varit enkelt om bara den där snubben man känner som gör det billigt hade fått sätta tänderna i det så får man fan underkänt.

Och hur går det med vår egen hemsida då? Ja, den som lever får väl se.