Tid för resultat

I juni förra året avgick förre högskolekanslern Anders Flodström i protest mot regeringens planer på ett nytt system för kvalitetsutvärdering av nbsp; den högre utbildningen. Hans efterträdare Lars Haikola är uppenbarligen mindre bångstyrig. I slutet av december presenterade hans myndighet Högskoleverket (HSV) det nya systemet helt i enlighet med regeringens önskemål. Fokus ligger på utbildningarnas resultat, inte deras innehåll eller upplägg.
Resultat definieras som ”hur väl den aktuella utbildningen uppfyller kraven i högskolelagen och i examensbeskrivningarna i de förordningar som ansluter till lagen.” Lärosätena ska ges stor frihet att välja hur de ska arbeta för att uppnå målen, helt i linje med de aktuella reformer som ger högskolor och universitet ökad självständighet.
HSV:s bedömningar ska grunda sig på studenternas självständiga arbeten, lärosätenas självvärdering, enkäter till tidigare studenter samt vad studenterna tycker om utbildningens resultat i förhållande till examensmålen. Det samlade omdömet ges på en tregradig skala. En nyhet är att bra betyg ska kunna ge extra resurstilldelning, medan de utbildningar som inte uppfyller kraven liksom i det tidigare systemet får sitt examenstillstånd ifrågasatt. Om de inte bättrar sig inom ett år kan tillståndet återkallas.

Det är självklart rätt tänkt att alltid ha resultat i tankarna när man talar om kvalitet. Ändå finns anledning till kritik, både mot systemet som sådant och hur det har tagits fram. Den stora vikt som läggs vid studenternas självständiga arbeten tenderar att premiera de lärosäten som har de mest begåvade studenterna snarare än dem som har den bästa utbildningen. Utbildningens användbarhet på arbetsmarknaden är en viktig faktor i bedömningarna. Men det enda instrument HSV har att tillgå för att mäta denna användbarhet är uppgifter från tidigare studenter nbsp; i alumnenkäter; de åtgärder som lärosätena vidtar för att ge utbildningarna arbetslivsanknytning är ju i sig inga resultat och får därför inte ingå i bedömningen.
Men allvarligast är kanske hur utbildningsdepartementet har ignorerat all kritik nbsp; mot det nya systemet från högskolesektorn. Regeringen är visserligen demokratiskt vald, men i likhet med andra regeringar knappast på grund av sin högskolepolitik. Lite större ödmjukhet hade därför varit klädsamt.
Nu är det nya systemet här och vi hoppas att det trots sina brister fungerar så väl att Högskoleverket och lärosätena äntligen kan få arbetsro. En kvalitetsutvärdering som mäter vad den är tänkt att mäta är viktig inte bara från statens perspektiv, utan också från studenternas.