Kårtidningarna går en oviss framtid till mötes. När den diskuteras saknas en konsekvensanalys, menar Ergos chefredaktör Sara Borsiin.
Foto: Sara Borsiin

Konsekvensanalys saknas


Konsekvensanalys är någonting som saknas i diskussionen om Ergos och syskontidningarnas framtid , skriver Ergos chefredaktör Sara Borsiin.

I onsdags fattade Lunds universitets studentkårer beslut om att tidningen Lundagård i framtiden ska klara sig med två redaktörer istället för tre. De har varit en duo förut, varpå en person gick in i väggen och man valde att utöka redaktionen.

I helgen åker vi från Ergoredaktionen till Lund för att träffa våra syskontidningar från andra högskolestäder och diskutera framtiden för bevakningen av kårer, universitet och utbildningspolitik. Många är i liknande situationer: sedan obligatoriets fall har ekonomin hos dem som finansierar oss blivit sämre (även om åsikten att tidningarna kostar för mycket så klart fanns betydligt tidigare) och nu måste verksamheten skäras ner någonstans. nbsp;

Att vi är en stor summa i organisationernas budgetar gör det lockande att ta resurser just från oss. Och så går diskussionen även i Uppsala: färre redaktörer och nummer, enbart webbtidning, säsongsanställningar eller enbart arvoderingar… nbsp;

Exakt hur mycket eller lite som Uppsala studentkår är beredda att betala för Ergo i framtiden – om alls något – har vi ingen aning om. Hälften så mycket som idag? En tredjedel? Eller nästan lika mycket som idag? Man måste bestämma sig. Oavsett om och i så fall hur mycket medel man kan få från framtida möjliga delfinansiärer till tidningen måste man veta för egen del vilken riktning man vill ta.

Vi är journalister och självklart partiska, inte bara för att det nu handlar om just våra arbeten. Det vore konstigt om inte vi tyckte att journalistik är viktigt och får lov att kosta. Men även om vi tycker värdet av tidningarna är mer än ekonomiskt inser vi att man måste prata om pengar. nbsp;

Problemet är att det inte går att bara stirra på utgifter och intäkter ens för att göra den rent ekonomiska kalkylen. Hur många är medlemmar i till exempel Uppsala studentkår för att de får Ergo? Hur många skulle man tappa eller inte längre kunna fånga upp om man inte längre syns genom den kanal Ergo utgör mellan studentkåren och dess medlemmar? Kårsidorna är det enda många ser av sin kår och Ergos bevakning av kårvalet den enda de tar del av. nbsp;

Konsekvensanalys är någonting som saknas i diskussionen om Ergos och syskontidningarnas framtid. Hur kommer saker som kvalitet på bevakningen, redaktörernas arbetsvillkor, annonsintäkter, kårernas medlemsantal och gemene students kännedom om organisationerna påverkas av nedskärningar? Vilka risker är man beredda att ta?


Annons

Annons

Läs mer

2022-05-31 10:29
Jag får väl erkänna att jag hade velat “go out with a bang”, som man säger. Sedan blev det inte mycket tid över till…
2021-08-27 09:29
Studenter är väl i regel ingen marginaliserad grupp och jag brukar heller därför inte bry mig nämnvärt när de pekas ut…
2020-04-29 15:33
Väl medveten om att den ena (eller båda?) av dessa två texter kommer att vara “fake news” efter torsdag tänker jag ta…