Annons
Annons

Buffébordet tomt


Det är aldrig särskilt svårt att fylla kalendariet. Man (det vill säga jag, dagen innan tryck när det inte går att skjuta upp mer) surfar runt lite på universitetets, kårernas och de olika hakens hemsidor och bara plockar programpunkter ur den outtömliga buffén. En vanlig jävla onsdag i Uppsala kan man oftast välja mellan öppen föreläsning om universums uppkomst, studentspex, jazzkonsert och queerseminarium.

Men så blir det vårens sista nummer och kalendariet ska täcka juni-juli-augusti. Och plötsligt är buffébordet tomt. Teatrarna tar uppehåll. Det finns ett flera månaders glapp i alla seminarieserier och konsertprogram. Trots att sommarkalendariet ska täcka in mer än dubbelt så lång tid som ett av våra vanliga tycks det nästan omöjligt att fylla.

Omöjligt på riktigt faktiskt – vi smällde ihop det med nationskalendariet på sidan 28 intill korsordet.

Varsågod för den nya spaningen om att det nästan inte händer någonting i stan på sommaren när studenterna försvunnit iväg. Några tips på vad man ändå kan ägna sig åt om man är i krokarna de kommande månaderna finns på uppslaget 26-27.

Med det önskar vi redaktörer glad sommar och tar semester. När vi kommer tillbaka hoppas vi att inkorgarna är fyllda med:

– Nyhetstips, tankar och idéer inför höstterminens utgivning.

Ansökningar. – Vi letar just nu efter en redaktörskollega med webbansvar, och efter nya frilansskribenter. Karin Boye, Gösta Knutsson och Nina Hemmingsson debuterade här – gör det du också

Noveller – Tillsammans med Litteraterna och Studentbokhandeln har vi utlyst en novelltävling med fina priser i potten. Instruktionerna finns på baksidan av tidningen.


Annons

Annons

Läs mer

2019-03-15 16:31
Ett återkommande tema i mina ledare har varit personers brist på självinsikt och, i viss mån, ovilja att se sitt eget…
2019-02-12 12:04
”Jag känner en snubbe som är bra på det här...”Den meningen är det numera skottpeng på om den uttalas i närheten av…
2018-12-17 17:12
Jag minns en av de sista jularna jag trodde på tomten. Lite skeptisk var jag väl, men viljan att tro var ännu så stark…