Vi granskar, alltså finns vi
När jag pluggade visste jag över huvud taget inte vad kåren var eller vad de gjorde. Detsamma gällde för majoriteten av mina kursare. På vissa kurser kunde någon representant från kåren dyka upp under introduktionsföreläsningen eller uppropet och berätta att de existerade. Nämna något om ”rättigheter” eller ”stöd”, kanske lämna några papper på sin höjd. Om någon hade frågat mig som student hur viktig kårens verksamhet var hade jag nog landat någonstans mellan ”ganska oviktig” och ”inte viktig alls.”
Vilken jävla tur att inte jag blev tillfrågad.
Det är mycket man inte greppar som student. När vi till exempel har frågat studenter något om Uppsala universitets rektor vet många inte ens om att universitetet har en rektor, än mindre att hennes ämbete innebär att hon är chef för en av Sveriges största myndigheter.
Min poäng är att det är omöjligt att dra en slutsats om hur viktig en verksamhet är för studenterna genom att fråga studenterna själva, för de vet helt enkelt ofta inte. Därför blev jag så förvånad när jag såg att Stockholms universitets studentkår delvis hade baserat sitt förslag att lägga produktionen av kårtidningen Gaudeamus på is under hösten på en läsarenkät, en med väldigt låg svarsfrekvens dessutom. Resultaten visade att många av de som svarade på enkäten tycker att produktionen av Gaudeamus är ”ganska oviktig” eller ”inte viktig alls”. Och så får de så klart tycka, men ska man verkligen basera en verksamhets existensberättigande på dem?
Nu tycker säkert en del att jag låter helt galen – ”klart en tidnings existens berättigas av att den har läsare som tycker innehållet är viktigt” – men hear me out. Precis som att många studenter inte bryr sig om ifall kåren existerar eller inte förrän de själva behöver hjälp så kryssar man kanske inte i rutan ”mycket viktig” när man får frågan hur viktig kårtidningen är förrän man faktiskt påverkas av innehållet själv. Vi och de andra kårtidningarna i Sverige försöker givetvis få till ett så brett tidningsinnehåll som möjligt för att de flesta studenter ska hitta något de tycker är intressant i varje nummer, men det går inte att komma ifrån det faktum att flertalet av de nyheter som berör kårens och universitetets verksamheter är en snarkfest för många studenter. För vissa har det dock enorm relevans.
Men framför allt vill jag framhålla att kårtidningarnas existensberättigande ligger i att vi granskar kåren, universitetet och studentlivet. Precis som att universitetet inte kan behandla studenterna hur som helst tack vare kåren, så kan inte kåren, universitetet och andra aktörer som berör studenters tillvaro bete sig hur de vill utan att kårtidningarna får reda på det och ställer dem till svars. Utan Ergo hade ni till exempel inte fått veta att Sveriges förenade studentkårer har behandlat sina anställda som skit, att UU har tillhandahållit utbildningsplatser som en del i ett krigsmaterielavtal med en militärdiktatur, eller att Heimstaden planerar att göra om Flogsta höghus till civila bostäder.
Intressant för alla? Njae, men jag måste ändå tycka att det berättigar vår existens.
