L’omtenta ne me quitte pas
En skogshuggarskjorta med grå huva och en rulle Lakrisal var länge min hartass när jag skrev salstenta. Inte för att jag är vidskeplig, men resonemanget var väl ungefär att jag hellre är på den säkra sidan OM det skulle visa sid att ens paltor och halvgoda lakritskarameller kan lägga på ett par poäng när man skriver prov, vilket jag tyckte att jag fick bekräftat gång på gång att de gjorde när jag fick tillbaka mina tentor och de var godkända. Faktum är att första gången jag blev underkänd hade skogshuggarskjortan fått stanna hemma, vilket gav mig ytterligare vatten på min kvarn.
Det var litteraturkursen i Franska A och tentan gick, som jag minns det, i huvudsak ut på att ordagrant översätta stycken från böckerna vi hade läst. Jag tog inte tag i omtentan direkt, utan fortsatte med andra kurser och snart hade det gått två år sedan tentatillfället. Det blev dags att pussla ihop en kandidatexamen och för att få ut den behövde jag de där sista 7,5 poängen litteraturtentan utgjorde.
Att skriva en översättningstenta i ett språk man över huvud taget inte har underhållit under två år kan närmast liknas vid den ångest jag upplever i mina återkommande mardrömmar där jag är på väg för att spela fiolkonsert. Strax innan det är dags att gå upp på scen inser jag att jag inte har övat på över 15 år.
Även andra gången kuggade jag tentan. Trots hartass. Det ska väl erkännas att jag vid första tentatillfället avsiktligt hade lämnat skjortan hemma för att jag kände på mig att jag skulle misslyckas och inte ville besudla den med nederlag. På omtentan hade jag inget att förlora tyckte jag, men det visade sig att varken paltor eller lakrits är hemligheten bakom en lyckad skrivning. Tyvärr. Efter andra gången gav jag upp. Det blev helt enkelt för svårt och för jobbigt att försöka igen.
En usel sensmoral, men sanningen är tyvärr den att det är skitjobbigt att ha en släpande tenta som flåsar en i nacken. Och jobbigare blir det ju längre man skjuter på den. Tänk på det, i synnerhet ni nya reccar (välkommen till studentlivet!), när ni tänker att ni lika gärna kan ta omtentan. Behöver ni ytterligare incitament att plugga ordentligt till första tentatillfället kan ni läsa Ebba Hanssons ångestmättade vittnesmål från dagarna innan hon ska ta sin sista omtenta.
